Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—6i —
En långbent stork, så säges <let, oss
hemtar, Gud vet hvar,
Och lägger oss i uiamiuas sköt’, och
pappa blir vår far.
Så man i vaggan bäddas ner, och mail
en amma får
(En fager ungdom vanligtvis på
sjulti-uio år).
Hon tar "den lille" i sin vård, ty
mamma tid ej har,
Och så nian efter år och dag de första
stegen ta’r.
Man litet knäsvag är ibland, men det
förlåtligt är.
När man butelj i fickan re’n i vaggan
med sig lär.
Se’n sändes man i skolan bort alt stryk
och aga få,
Att alUiug lära, gudbevars, men —
ingenting /örslå.
Och inom kort man yngling blir ;
mustaschen växer ut,
Man slipper skolans obehag, dess lexor
och dess "stut."
Man konfirmerad blir i hast, och verlden
öppen står,
Med mod i brö*l ocli Gud i håg från
hemmets härd man går.
En reser ut till Indien att
blifva—missionär,
En ann’ till "Vesterlandet" går att blifva
— millionär.
En fuskar i elektriskt ijus, en ann’ i
dynamit
Att spränga hela jorden upp till månen,
bit för bit.
En lagkarl blir, en ann’ blir prest, en
tredje blir patron.
En Vasatrissan får på bröst ocli blir med
ens — baron.
En annan fattig blir och tunn, en annan
rik och fet.
Och en blir klok, en ann’ blir dum och
fuskar som — poet.
CHARLES E. H. GESTRIN (En f. d.
Stockholms-notarie), minnestecknare,
redaktör. Född omkring år 1837 Fadern
var, enligt hvnd en gammal
studentkamrat till Gestrin meddelat, kyrkoherde
någonstädes i erkestiftet. Gestrin
tillhörde Uplands nation vid Upsala
universitet och var filosofie kandidat, då
ban år 1S69 utvandrade till Amerika.
Rörande hans öden här i landet ha vi dels
genom en af honom utgifven bok, dels
genom meddelanden af hr G. N. Swan i
Sioux City, la., inhemtat följande
underrättelser. Efter att ha uppehållit sig
någon tid i New York som bokpeddlare,
korrekturläsare m. ni., tillbragte Gestrin
omkring \Vt àr som jernvägsarbetare i
Pennsylvania och forman tör ett lag
finska jernvägsarbetare i Ohio. Derefter
begaf ban sig till Milwaukee, Wis.,
hvarest han försökte sig som agent för en
adresskalender och medarbetare i en
engelsk tidning samt — det sista hans bok
omtalar — vigilerade ihop £45 till hjelp
àt en gammal vän, Oskar T., som låg
sjuk någonstädes i Minnesota, och beslöt
skrifva en bok, för att möjligen
derigenom kunna förtjena några hundra
dollars. sotn skulle sätta honom i stånd att
tillsamman med den nämde rännen taga
land och bli nybyggare. "Min gamle
väns förslag måtte förverkligas," skrifver
Gestrin; "detta irrande och osäkra lif
är odrägligt. Hvad begär han ? Tak
öfver hufvudet och några acres land i
vildmarken! Äfven mina anspråk stiga
icke högre. Vi liehöfva några lumpna
hundra dollars, men vi behöfva dem »nart.
Hvar taga dem? Hur skapa utvägar af
intet? Om jag skulle försöka. — Mången
har skrifvit böcker, hvilken sett mindre
af verlden än jag, som tänkt mindre och
lidit mindre. Hvarför skulle icke jag
lyckas lika väl som andra." I hoppet
såg lian följande framtidsutsigt:
"Vackert landskap. Ett stort fält. Två
manspersoner äro sysselsatta med jordarbete,
och deras medhjelpare är en storväxt
oxe. En hund står pà utkik. På långt
håll synes en liten stuga. Under taflan
läses; notarien hjelper sin vän ocli — sig
sjelf." Af nybyggareplanen blef dock
intet, så vidt vi veta. På 1870-talet var
Gestrin professor i latin, tyska och
franska vid Xorwich-universitetet i
North-field, Vermont. Presidenten för nämda
universitet har på förfrågan af hr Swan
meddelat, att Gestrins lärareperiod
derstädes inföll mellan hösten 1876 och år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
