Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ill —
Synnerligen vackert har han besjungit
äktenskapets lycka, sin hembygd och
mycket annat. Här nedan meddelas nu
några af hans sånger.
det kunde vara värre.
När minsta sak oss går emot
Vi låta genast höra knot
Och mucka på vår Herre,
Men dertill ha vi intet skäl,
Ty bur än uschelt, mycket väl
Det kunnat vara värre.
Ja, tio gånger värre.
D’ä svårt att hålla sig för knorr,
Om man blef skranglig gröin och torr,
Precis som rackarus märr ä\
En måge dock att knoga på,
Som hindrade en från att gå,
Det hade varit värre,
Ja, tjugu gånger värre.
Den, som fick öron som en "tnjul,"
Nog skulle ej en liten smul
Ha föredragit smärre ;
Men att som den ej dum också
Han blef, ljör vara tröst ändå,—
Det hade varit värre.
Ja, hundra gånger värre.
Du, som haft krämpor i din dag
At kanske hundrafemti slag
Nog skulle tyckt om färre,
Men om du "fått en enda blott,
Som dödat dej helt kort och godt,
Det hade varit värre,
Ja, tusen gånger värre.
sonetter.
Må den, det lyster så, för vinning snöd
Sin bättre menniska på dörren jaga;
Hvar cent med ränta utan misskund taga
Hos nöden ut, der kanske saknas bröd.
Må ban blott älska glansen, gyllne röd,
Och utaf guldet sig en afgud laga,
Procenta, gnida, ockra och liedraga,
För att ha några tusen vid sin död.
Jag intet samlat af det röda gull
Och har af jordiskt godt just ingenting
Mer äu hvad dagligdags jag mest
behöfver ;
Men när min flicka, öm ocli kärleksfull,
Min hals de hvita armar flätar kring,
Jag lemnar gerna verldens skatter öfver.
Må den, det lyster så, med hopen
trängas
I lyckans backe, der så mången slant;
För en och annan går det helt galant,
Och band och stjernor uppå bröstet
hängas,
Och till hans ära skaldens lyra strängas,
Och titlar vankas, som ju klinga grant,
Som vedermälen för hans nit — ej sant —
För fosterlandets sak och hans fåfängas.
Jag kan ej med att efter titlar löpa,
Det gör mig ingenting, om inga stjernor
Min frack liepryda; ej ett vidtkäudt
namn
Jag vill med kryperi och smicker köpa.
Mill ärelystnad når blott till den famn,
Som sträcks mig af den huldaste bland
tärnor.
november.
Nyss böljan låg så glitterklar
Och lugn och sof vid strand,
Nu hvälfves skummet upp mot skyn
Af stormens vreda hand.
Och öfver mörka djup, der förr
Min båt bland silfver gled,
Som spåuor skeppen slungas hit
Och dit på farlig led.
Hvart togo glädjens genier flykt,
Som bott i skogens hus?
Det ljuder för mitt öra som
En suck i björkens sus.
Ej klingar mer eti fogeldrill,
Så glad som motgonbön,
Ej sänder mer linnean ut
Sin ljufva doft i lön.
Ack, sommarns dagar äro slut,
Och nu är kulen höst.
Hör. skurar piska skoningslöst
Mot Hertas nakna bröst.
Och gräs och blomst sin’ ögon lyckt
Och lagt sig ner att dö,
Och öfver dem de vissna löf
Till täcke pilar strö.
Allt längre från oss, dag för dag,
Gick bleka solens lopp;
Ej mer i serlatid som guld
Ses glöda bergets topp.
Till drufvans sommarfagra land,
Der ängen står i blom.
Med klagan vingad sångarslägt
För kölden vände om.
Allt, som oss hoppet täljde om
I vårens födslodag,
Allt, allt, som kärlig sommar gaf
_ Af tusende behag,
Är sköfladt, fins ej mer. Der förr
Var lifvets id ocli glöd,
Nu sprider med hvart andetag
Den grymma hösten död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
