- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
119

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— I119—

och någon måste intaga sista platsen,
hvilken jag icke funnit någon af mina
kolleger värdig, hvarför jag tänkte, att
jag åtminstone kunde fylla den platsen
i er bok. Hoppas, jag får den.
Naturligtvis skulle jag skrifva något om mig
sjelf, men det är det svåraste jag vet,
ty miu starka sida har alltid varit att
"skälla ned" folk, och inte kan ni väl
begära, att jag skall skälla ned mig sjelf
—n.b. om jag kan räknas bland folk. Se,
det värsta med mig är, att jag inte är
fullt normal, ty hade jag varit det, hade
jag aldrig slagit mig på
tidningsmanna-bauan ; men jag får trösta mig med, att
det linnes »förrf galenpannor än jag, ty
jag är bara fem fot och fem i
bevärings-lnåttet). Jag liar alltid varit rädd för
fotografer, som ju "ta af’ folk, då jag liar
så lite att ta af. Men fotografernas
annonspengar har jag inte varit rädd för, ty
dem har jag med god smak anammat en
gång i månaden under en följd af år och
burit direkt till pappershandlare,
hyresvärdar eller audra "goda vänner," som
haft bättre sparbössor än jag eller soui
förtjent — att taga vara på pengarne.
Oafsedt att jag alltid varit vigtig af mig,
har jag haft en viss skräck för alla
rasmaskiner, undantagandes åkdon, hvilka
jag bar närmast att tacka, att jag nu
sitter i den feta redaktörsstoleu, som
Pennsylvania-Posten består mig. ( Att den
stolen är fetare än andra, som jag haft
nöjet att vräka mig uti, beror på, att den
alltid brukas, då pressen skall smörjas,
och dà dryper det olja på den, som inte
går bort af sig sjelf likt en del
prenumeranter, då de bli björnade). För att
bespara mig besväret att tala om allt, hvad
jag gjort, som tål dagsljuset eller annars
kan i skrift återgifvas, klipper jag en bit
ur en norsk Chicagotidning, som ni kan
bruka till ledning. Der står visserligen
inte, att jag är gift och har nära på fem
halfförsöijda barn, men det är en
"privatsak," som inte hör hit. — Henry
Nordström är faktor för tryckeriet och
Sigyns "partner" i såväl tidnings- som

tryckeri-affären. (Senare har L. ensamt
öfvertagit P.-P:n). Han har intet annat
"märke" än ett R på ena tummen, tror
jag, och han skrifver sällan förP.-P., men
sker det, så är det blott en rad som t. ex.
"Sprid Pennsylvania-Posten," för att
slippa få så’na der "ungar" ni vet. För
öfrigt är ban Karlshanmsbo och gift, har
förr arbetat på Nordstjernan och har nu
sedan sommaren ’95 svultit i kapp med
Sigyn samt har varit ett ickeså obetydligt
stöd för den fattiga "lappen," som, när
detta skrifves, är knappt tre år gammal,
men hoppas bli äldre med hvar dag —
om den får lefva."

MAURICE LUNDIN (Moje, Celun),
redaktör. Född i Stockholm 1S65.
Genomgick Real-läroverket. Reste 1887 till
Amerika. Böljade 1888 utgifva Denver
Veckoblad (nuvarande Sv.
Korrespondenten) i Denver, Colo. I böljan af 1890 var
ban anställd vid Sv. Amer. Öfvertog
Chicago-Figaro 1S92 ocli uppsatte den s.
k. "plåtfabriken," ett företag, hvars
uppgift var att förse svensk-amerikanska
tidningar landet rundt med nyheter,
korrespondenser, följetong m. in., skickade i
stereotypplattor af metall eller papier
maché, färdiga för omedelbart
användande. Landin utvecklade denna affär
ganska betydligt och hade en mängd kunder
bland de sv.-ani. tidningarne. Vintern
1895—6 sålde han såväl sin tidning som
"plåtfabriken," efter att äfven någon tid
lia utgifvit en vecklig romantidning,
Lördags-magasinet.

MAGNUS LUNNOW, redaktör. Född
den 25 sept. 1852 i Broby, Skåne.
Genomgick läroverket i Kristianstad, var någon
tid informator och reste 1874 till Amerika.
Till en början uppehöll han sig i Canada
med vanligt grofarbete, blef derefter
kontorist och ingick 1878 i Svenska
Tribu-nens redaktion. 1880 blef ban redaktör
för Sv. Folk. Tidning i Minneapolis,
Minn., och senare äfven delegare i samma
tidning, hvilken i många år räknats till
de förnämsta inom vår press och varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free