- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
155

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 55 —

tryckt i manuskript 1889; "Oregon och
Washington" (en utförlig, illustrerad
l>e-skrifning och historia öfver dessa stater),
1S90; "Svensk-amerikanska poeter i ord
och bild," 1890; andra delen af Magnus
Rimblads dikter, 1891; "Enskilda
skrifter af pastor A. A. Swärd," 1895; ett
par samlingar af från tyskan och
engelskan bearbetade berättelser, nämligen
"Rosor ocli törnen," 1893, "Från vilda
vestern" och "Den gamle smeden," 1895,
samt slutligen föreliggande verk, "Våra
pennfäktare." Han har ständigt
intresserat sig för allt amerikanskt, särskildt
den svensk-amerikanska literatureu, dess
arbetare och historia och skref år 1886
för en tidning i Sverige en lång serie
artiklar om amerikanska förhållanden
samt för Kongliga Biblioteket i
Stockholm eu lång afhandling om den
sveusk-amerikanska pressen. Han eger
vidlyftigare literära samlingar än någon anuan
svensk i Amerika, möjligen med
undantag af Bonggren, Linder och G. N. Swan.
Skarstedt liar liaft deu stora lyckan att
se sina bemödanden uppskattas,
åtminstone af yrkesbröderna. Hans arbete
liar erhållit många loford inom pressen,
och man har t. o. m. envisats att vilja
anse honom soui kritiker. Gång efter
annan ha skribenter, äldre såväl som
yngre, begärt hans utlåtande om deras
liegåftiing ocli literära alster. Han har
då vanligen hänvisat dem till C. M.
Esbjörn, Bouggren eller någon annan
li-teraturkännare; ty sjelf i saknad af
nödig historisk blick och djupare literära
insigter samt dessutom betraktande allt
literärt kotteriväsen, literära "skolor"
o. d. som idel fjesk ocli narrspel, kan
han icke gerna vara rätte mannen att
tillfredsställa högre kraf på en
mönster-trogen vetenskaplig granskning. Ej
heller har ban någonsin utgifvit sig för
kritiker, äfven om ban på grund af den
portion vanligt sundt bondvett och
opartiskhet, hvaraf han otvifvelaktigt är i
besittning, anser sig ega sauiuia rätt som
hvilken annan som helst att säga sin

mening om hvad han ser och hör här i
verlden. De anmärkningar, som gjorts
mot honom som skribent, hafva vanligen
gällt hans åsigter, hvilka i somligas ögon
ej äro konservativa nog, i andras ej
tillräckligt radikala. Theodore Hessel har
beskyllt honom för "äfventyrlighet,
egenhet och bisarra åsigter om eremitlif och
civilisationens förbannelse." Fer Lärka
skref en gång om honom: "Vi ha en
gång mött herr S. Ilan föreföll oss vara
en konstig persedel, full af en del
öfver-spända idéer, men också en man med
hjertat på rätta stället och i synnerhet
med öppen blick lör naturen och för
deras behof och lif, som kommit hit för
att bryta nya bygder." Den dessa
omdömen gälla finner dem sanna och
vittnande om uppriktighet.
Hansöfverspän-da idéer bestå hufvudsakligen deri, att
ban älskar ensamhet och frihet och
dödligt afskyr allt, hvad konvenans och
etikett heter, allt snobberi,
civilisations-lyx samt först och sist all sorts tyranni,
ej endast den form deraf, som hos
råbarkade sjökaptener, styrmän,
löjtnanter och andra, som makt hafva, tager
sig uttryck i öfversitteri och
obarmher-tighet mot underlydande, utan äfven den
finare sortens tyranni, som under namn
af socialism, nykterism m. m. afser att
ined maktord omskapa menskligheten
efter vissa ensidiga och trångbröstade
mönster. Reformerande småsjälar, som
till på köpet skryta af "frisinthet," äro
i hans ögon samt och synnerligen
antingen humbugsmakare eller narrar. Ty
frisinnad är enligt hans mening endast
den, "som uti sitt hjerta är
mennisko-vän; som väl är sjelfständig och kan
gifva skäl för hvad ban förfäktar, men
unnar jemväl sin nästa I att tänka och
tro på sif/ sätt och medgifver, att äfven
hau kan lia rätt; som aldrig på andra
vill truga sin tro, men låter i hjertat
för-ilragsamhet bo,’.’-t- såsom han uttryckt
det i ett längre poem om våra dagars
"frisinnade" ’menniskor, ur hvilket äfven
följande strofen äro hemtade :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free