- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
156

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 156-

Herr Pratanonsenski med fladdrande hår
Och gulbleka kinder, i ögat en tår,
Hörs dundra mot svagdrickats djefvulska
gift,

Som lagt millioner för tidigt i grift.
Med kaffe han sköflat sin egen fysik,
Men nykter han är lika fullt som en spik.
Men vågar i mjugg åt den tanken du le,
Att du skulle dricka blott kaffe och té,
Att döma dig änne han genast är snar,
Ty frisinnad är hau,— den saken är klar.

Herr Traskapatrullo är socialist
Och sänd af försynen att böta all brist,
Som vidlåder samhället, (så tror han
sjelf)

Samt rengöra vattnet i lefnadens elf.
Han menar så väl. så hjertinnerligt väl,
När han vill dig göra till samhällets träl.
Men om du är nöjd med den ställning
du fått

Och ej låter honom bestämma diu lott,
Med ilska emot dig i härnad han drar,
Ty frisinnad är han,—den saken är klar.

En annan tycks tro, att det sannaste
prof

Pà manlighet är att ej anse för rof
Att smäda en hvar, som i enfaldig tro
Pà frälsningens budskap fann trygghet
och ro.

Djerft svänger ban mot religioneu sitt
svärd,

Förvissad att sjelf han på lefnadens färd
Till höfding i vishetens tempel är smord
Och löst hvarje gåta i himmel och jord.
Och uti sitt hägn han blott smädare tar,
Ty frisinnad är hau,—den saken är klar.

Det är tydligt, att den, som bland ett
enerveradt, förvekligadt slägte, hvilket
ej tyckes kunna ifra for en sak utan att
visa fanatism och ej kan hålla sans ocli
måtta i någonting utan att underkasta
sig tvångsregler, vågar förfakta
någonting sà omodernt som den gamla
satsen "lefva och låta lefva," skall väcka
misshag hos en mängd "fiut folk" och
andra, som gerna krypa, krusa,
krumbukta och låta dupera sig hur mycket
som helst blott för "äran" att anses
"vara med i svängen" och gå och gälla
som standarbärare för "moderna idéer,"
kämpar för framåtskridande, civilisation
m. m. En sjelfständig karaktär gör
emellertid en konst 1 alla sådana herrar,
låter dem gerna tänka och tro som de

vilja, så länge de ej träda andras rätt
för nära, samt fordrar för egen del
samma personliga frihet, som han af fullaste
hjerta unnar alla andra.

Som rimmare har S. enligt sitt eget
förmenande lyckats bäst i fest- och
till-fällighetskväden med hänsyftningar pà
enskilda förhållanden och personer. Af
hans öfriga dikter ha många tillkommit
i ensliga stunder, då han grämt sig öfver
någon förlust eller öfver lifvets
fåfänglighet, och bära derför en pessimistisk
prägel. För öfrigt har han skrifvit ett
halft tjog dikter till nationalfester,
öfversatt en mängd tyska och engelska poem,
besjungit kärlek och hemlif, jul,
födelsedagar, naturen, hädangångna vänner
o. s. v., men aldrig någon krigshjelte,
tyrann eller snobb, Gud vare lof! Och
nu några profbitar.

MIN FILOSOFI.

Alt vara mätt och glad och frisk och fri,
För ingen mensklig makt behöfva krusa
Ar höjden utaf all filosofi,
Den enda, som förmår mitt sinne tjusa.
Att handla så, hur än ens bana går,
Som samvete ocli anlag pligten tyda;
Att cj förneka, hvad man ej förstår,
Det är den religion, som jag vill lyda.

Ocli se’n att sky som gula feberns pest
Allt snobberi, all flärd, aili prål och
glitter;

Att älska konsten, men naturen mest;
Att blott mot humbug vara hård och
bitter ;

Att ej fördöma den, som faller liär,
För det han ej förmår sin börda bära;
Att älska djur som menniskor, — se der
1 korts drag min enkla vishetslära.

den döende skalden.

(efter ett besök hos A. A. Swärd).

I hyddan bland gröna ekar

I varm California-stad,

Omgifven af rika åkrar,

Som gulnat i solens bad,

Jag fann honom — presten, skalden, —

Pà tärande plågas bädd,

Med tanken och hågen riktad

Mot skyn ofvan grafvens brädd.

Der låg han med sjunkna kinder,
Beröfvad hvad nyss han haft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free