Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i8i —
"Ett ädelt hjerta finnes blott
I sagan" — han till ordet tager;
"En menniska gör intet godt,
Om ej deraf hon fördel drager."
Du säger: "X. ett snille är."
— "Ja, visst, ty han med lånta fjädrar
Ju ganska ofta pråla plär–"
Så öfverallt han brister vädrar.
Det hjerta, som är öppet för
Allt skönt och ädelt uti lifvet,
Han genast stelt och kyligt gör,
Då första tillfälle är gifvet.
Hur dålig menniskan än är,
Det goda dock till slut kan vinna.
Ty uti hennes karaktär
Man alltid något godt kan finna.
På vittrad grafsten mossa gror,
Uppför ruiner murgrön ilar,
Och ibland törnen rosen tior,
På kärrets yta näckros hvilar.
Det goda ock odödligt är,
Såväl som ondskan, det besinna!
Men uti kamp med ondskan plär
Till slut det goda alltid vinna.
CHARLES EDWARD THORNMARK
(Marcus, Kalle), kåsör, redaktör, poet.
Född den 30 jan. 1859 i Vestra Stenby,
uära Motala. Reste 1871 till Amerika.
Vid sjutton års ålder begaf han sig ut
att söka lyckan på egen hand.
Sysselsatte sig med skogsarbete, sågverksarbete
o. s. v. till hösten 1889, då lian ingick
i Nordens Medborgares (Manistee, Mich.)
redaktion, efter att redan förut ha i
nämda tidning skrifvit eu serie
kåserande artiklar, betitlade "Ur
nybyggarlif-vet" och skildrande lifvet i
skogsbygden. Tre månader senare uppsatte han
i Cadillac, Mich., tidningen Arbetaren,
hvilken han redigerade med stor talang
och förstod att göra både innehållsrik,
undervisande och skämtsam. Tidningen
upphörde att utkomma hösten 1894.
Sedan dess liar Thornmark varit reseagent
för Sv. Amerikanaren, i hvilken ban
skrifvit flera underhållande,
humoristiska korrespondenser. T. är en
godmodigt humoristisk natur. Hans kåserier
i Arbetaren tillhörde det bästa i hela vår
press. Hans humor är osökt, pigg och
ganska kvick, röjande ej obetydligt
slägtskap med bl. a. Grönbergers och
Liedbergs. Följande "sjelfporträtt" ger
en "hum" om Thornmarks utseende (år
1890, då stycket skrefs) och på
samma gång arten af hans humor:
En skral habit,
En svag kredit.
En hatt af ålder grå.
Eu sexfots kropp,
Odödligt hopp,
Till åldern: trettitvå.
En corncob-pipa jemt i bruk,
E11 magerlagd figur,
Med yfvigt skägg och styf peruk,
Ser ut som "Bantings kur."
Om hans författarskap har O. A.
Linder afgifvit följande, såsom oss synes,
riktiga och grundligt skärskådande
omdöme : "Thornmarks humor är icke
krystad, den förråder icke tillstymmelse till
effektsökeri ; formen är glatt och
afrundad, utan att vara ansträngd. Ehuru
elakhet är någonting, för hvilket T. är
helt och hållet främmande, ger hans
humor dock ibland vid handen en fin
satir, som dock är så mängd med
god-modighet, att det förtar dess skärpa,
utan att förminska dess helsosamma
verkan. Såsom poet är han ingalunda
den minste. Äfven i lians vers framstår
hans för en autodidakt ovanliga välde
öfver formen. Såsom tidningsman
utmärkte han sig, som bekant, för piff i
tonen, ett uppfostrande syfte i
anläggningen, öfvertygelsen värma, hvad
framställningens inre halt beträffade."
Thornmark har ej skrifvit särdeles
mycket i bunden form, men hvad han
skrifvit är förträffligt, vare sig han
skämtande tecknar sin tilltänkta eller prisar
sitt glada humör, eller ban mera
allvarligt skildrar en invandrares öden eller
ännu allvarligare hjertats djupaste kval
och saknad, såsom i dikten "Några
blommor på min hustrus graf’ med dess
ståtliga början:
O susen sakta, I höstens vindar,
O tiiidren klara, I himlaljus,
Strön bladen varligt, I gula lindar,
Håll upp, o stormgud, med vindens brus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
