Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 182 —
På nyss uppkastade griftekullen
Din tår, o mörknande regnsky, fall,
Och strö, o måne, på kalla mullen
Ditt bleka silfver i stilla kväll!
Och dess sköna teckningafen moder och
maka:
Hvad är ett hem, der hon icke finnes
Att knyta samman familjens band?
Hvad är ett hjerta, som icke minnes
Den lätta, smekande modershand?
En moder! Ack, det är kallt på härden
Se’n hennes blickar ej värma der.
Och tomt är hemmet, och mörk är
verlden,
Se’n hennes stämma ej klingar mer.
Hon värden sol, som i barnens hjertan
Sitt klara, magiska skimmer göt,
En tröstens ängel hon var, när smärtan
Det unga sinnet i mörker slöt.
Och maken tröttad af lifvets strider,
Fann inod igen vid det trogna bröst
1 vinterdagar, i sommartider,
I solig vår eller kulen höst.
Hans mest bekanta poem är dock :
är du med?
Är du med i de svettiga skarornas led,
Der det kämpas en tväkainp för bröd,
Blaud de yrande gnistor kring klingande
städ
Framfor smältugnens brännande glöd,
Bland maskinernas larm, uti verkstadens
damm,
Ibland kväfgas i kolmörka schakt,
Der den menskliga fliten sig djerft tränger
fram
Under släggornas dånande takt?
Är du med, der det brytes för tankarne
’ väg
Genom fördomars mörka moras?
Ar du med, då detplöjes på vetandets teg,
När dess guld utur hallberget tas?
Är du med om att räcka en räddande
hand
At en broder, som irrande går ?
Är du med om att knyta förbrödringens
band
Och att borttorka lidandets tår ?
Är du med, när som Friheten fordrar din
arm
För att föra sitt vigda standar?
Har du stål uti viljan och mod uti barm,
När det gäller den aruies försvar?
Har du kraft till att trotsa despoternas hot
Och de sjelfviskas snöda motiv?
Då, min vän, är du värdig, — tag svärdet
emot
Och en arbetets riddare blif 1
Ty det blåser en vind, som skall växa till
storm,
Och bland massorna rustas till strid ;
Utur sotiga leder det ropas: reform !
Ocb förtryckarne darra dervid.
Det skall kämpas för frihet och
meuui-s k orätt.
Den skall värnas, den älskade härd ;
Deu skall frigöras, mödornas alstrande
ätt —
Det är: arbetet fordrar sin gärd.
Skön är segern, som vins utan slagtning
och mord,
Ädel känslan, som manar framåt;
Kom, min vän, kom och kämpa i
handling och ord
På de nya idéenias stråt I
Kan du overksam höra de stridandes
larm
Och se liknöjdt på skarorna ned?
Kan du vägra de kämpande bröder din
arm,
När det ropas till dig: "Är du med?"
AXEL TODE, redaktör. Född i
Kalmar den 28 juni 1858. Genomgick
Göteborgs högre elementarläroverk och blef
student 1879. Aflade juridisk
preliminär-examen i Upsala 1880 och stannade vid
universitet till våren 1888. Från hösten
1888 till våren 1889 genomgick hau en
kurs i deklamation m. ni. för fru Berta
Tammelin i Stockholm. Han hade liäml.
beslutat att ingå vid teatern. Han
debuterade i maj 1889 å Dramatiska teatern i
hufvudrolleu i lustspelet "Din nästas
hustru" och blef välvilligt behandlad af
kritiken. Dagens Nyheter t. ex. skref i
sin recension, att ban "ådagalade rätt
mycken sceuvana," att "framställningen
röjde god uppfattning" och
"replikbehandlingen föreföll osökt och naturlig,"
men att han "med allvar måste söka
bort-arbeta siu dialekt." Detta var
emellertid lättare sagdt än gjordt. Tode
öfvergaf teateni och reste på hösten 1889 till
Amerika. I maj 1890 erhöll ban plats
som biträdande redaktör vid
Skandina-via i Worcester, Mass., och blef vid Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
