Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 89 —
Jag ser en hydda uti skogens sköt
Vid insjöns täcka strand blatul furor
gröna,
En gång jag der min första glädje njöt,
En gàug jag der mitt första kval fick
röna.
East der ej mer de inina finnas kvar,
Jag älskar denna vrå dock mest på
jorden,
Hur ljufligt fridfull och hur lugn du var,
Du lilla hydda i den höga norden 1
Eller som i poemet "Klbckeklang":
Klinga, klara klocka, klinga,
Klinga ljuft i höstlig kväll ;
Dina vackra toner svinga
Väldigt emot himleus pell.
Ljud med kraft kring berg ock dalar I
Månget hjerta du liugsvalar.
När ens hopp blir lagdt i mullen,
När ens glädje läggs på bär,
Ack, då klagar du från kullen,
Klagar högt med sorgens tår;
Bittert, bittert — visst <lu känner,
Hvar det tyngsta kvalet bränner.
Sant är, att endast känsliga- naturer
och sådana, som sjelfva djupt förnummit,
hvad saknad och lägtan äro, kunna
tillfullo fatta den stämning, som genomgår
dylik diktning.. Men är man vek till
sinnes ocli ömmar för allt, som lider här
i verlden, då kan mamej heller undgå att
tilltalas af sådana innerliga, rörande och
varma dikter som vissa af Wærners, — t.
ex. Väntan, Ack blott ett barn. Ett bref,
Diamanter, Fattig» små barn, De små.
Utan arbete, En hästsko, Få villande stig
ni. fl., i hvilka de ädlaste känslor och
tankar äro uttryckta i ilen smäckraste
poetiska form. Några lösryckta bitar må
tjena som prof:
Du eger allt, hvad sqiu liögt plär skattas:
Ett propert hem och fullt upp för dagen—
Ack, det är intet, när kärlek fattas,
När man på tro ser sig grymt bedragen.
Stör icke hariiafröjden, låt ej tåren
För diu skull öfver mjuka kinder flyta !
Tids nog skall glädjen sig i sorg förbyta,
När det blir frost i sinnet, snö i håren.
De små ju äro våra enda änglar,
Vår mensklighet i knopp, vår
-blomsterhägring ;
Men väna liljor mista lätt sin fägring,
Om du går våldsamt fram bland knopp
och stänglar.
O, att vid brist och nöd
Ej ega en enda vän —
Att den är så dyr, en beta bröd.
Och mödan så billig än!
Att jorden, som nämns vår mor,
Ej eger en moders famn,
Ej eger en plats nog fri och stor
Att blifva en biltogs hamn !
Som humorist kan Wærner förstås och
uppskattas af flera, äfven när hans humor
slår öfver i det burleska eller när ban
såsom berättare väcker intresse på
sanningens bekostnad, hvarvid stundom t. o. ni.
lians vänner få sitta emellan. Så är
fallet med hans berättelser "Moqvistska
prisvalsen" och "En partsersàugare med
tur," i hvilka verkliga personer och
tilldragelser omtalas, men med en
utsmyckning, som måste satt vederbörande i
förlägenhet. Wærner har skrifvit ofantligt
mycket. Under sin verksamhet vid Kurre
smet han hvarenda vecka ihop långa,
kvicka Stockholmsbref och skämtvisor
och humoresker i oändlighet. I
Friskytten strödde han likaledes omkring sig
otaliga godbitar, hvaribland särskildt
påpekas hans bidrag till de af tidningens
båda redaktörer skrifna
minnesteckningarne "Våra hundår i Amerika." Hans
skrattretande och burleska
Tolléens-bref få icke forglömmas. De utgöra
ett af de bästa bidragen till vår
humoristiska literatur och äro i sitt slag
hvarenda bit så originella ocli kvicka som
någonsin Gustaf Frödings så högt
beröin-da dikter i folkvisestil. Tolléen-brefven
äro affattade på ett kuriöst tungomål och
föreställas vara skrifna af enokunnigoch
dumdryg uppkomling, hvilken
författaren låter framställa de mest orimliga och
komiska frågor, berätta tokroliga
historier samt göra reflexioner, stundom på
vers. Med anspelning på Linders kritik
af Wærners författarskap, lät den senare
sålunda Totléen i ett bref berätta, att han
"reflexeradt mycket och på senare Tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
