Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 204 —
biskopar, Beecher m. fl. taga, och
jemföra dem med Jesus och apostlarne." I)e
sista åreu af sitt lif tillbragte ban i en
koja ensam med sina böcker. Hau afled
i sept. 1891. Widstrand var
ovedersägli-gen det största originalet bland alla
sv.-amerikanska skribenter. Han hade
uttänkt ett nytt språk, som skulle talas i
hans koloni; ban ville aldrig gifta sig,
emedan han ansåg menniskoslägte! sà
djupt sjunket, att det ej borde vidare
förökas; han ville aldrig återse Europa,
emedan ban fruktade, att ban möjligen
kunde möta en kung eller furste pà
någon gata och då bli sjuk af harm. I ett
förslag till direkt lagstiftning,
innehållande omkring åttio paragrafer, kom han
med sà komiska stadganden som t. ex.
att "ingen man skulle tillåtas begagna
tobak på annan mans land;" sjelf
begagnade han hvarkeu tobak, rusdrycker eller
kött; han var vegetarian af strängaste
slag och plägade i sin tidning påpeka,
hurusom han på den restaurant, der han
intog sina mål, ständigt såg personer, som
åto stekar o. d., och som voro sjukliga,
medan han sjelf, som blott åt majsmjöl
och vatten, var frisk som en nötkärna.
Han var kort sagdt, för att citera hans
biograf i O. N. Nelsons verk om
skandinaverna i Minnesota, "i besittning af
måuga ädla egenskaper,men så opraktisk,
att det tycktes, som om ban ej vore
riktigt klok." Under sin vistelse i
Washington besökte ban spiritistiska seancer.
men trodde lika litet på spiritism som på
någon annan religionsform. Hans
religiösa bekännelse var, att "det finues
många menniskor, som verkligen äro
djeflar," och att detta "ären sanning lika
ryslig som den, att ingen Gud finnes,
ingen allgod, allvis och allsmäktig
personlighet, som hjelper oss, om vi bedja
aldrig så mycket och söka göra allt godt vi
kunna m. m." 1875 sökte Widstrand bli
uppsatt som kandidat for
guvernörsem-betet i Minnesota eller ock som
senatorskandidat. Han erbjöd sig att tjena som
guvernör tör $500 om året och hade upp-
satt en den uiest originella "platform,"
som kan tänkas. I denna hette det bl.
a.: "Ingen statsembetsmau skulle ha
mer än $1.000 oiu året, sà länge som
majoriteten af folket ej har mer. Hans
arbete är ej sà drygt, ej heller så svårt som
en fannares. Det är lättare att lära än
åkerbruk eller hvilket yrke soin helst, i
det närmaste. Att gifva guvernören $800
till hushyra är rån. Han har goda rum i
kapitolium och kan der ha en säng att
sofva i. Hvarken ban eller
kongressledamöterna behöfva taga med sig sina
hustrur. Mina grannar, som gå ut på
skogsarbete under vintern, göra det ej, och
troligen utföra de arbetet bättre, än om de
hade sina hustrnr med sig. Guvernören
skulle köpa en tunna crackers af osiktadt
Il vetemjöl, en tunna äplen, en låda té och
skaffa sig några raajskakor, hvilket skulle
ge honom tillräckligt god föda för
omkring tio cents 0111 dagen. Kläder, tvätt
m. in. behöfva ej kosta mer än $75 pr år.’’
W. räknade ut, att guvernörens alla
utgifter ej behöfde belöpa sig till mer än
$300 om året, och att det således vore
vanvett att ge honom $3,800, den
gällande guvemörslönen. Haii omtalade den
diet, han sjelf förde under ett fem dagars
besök i St Paul: äplen för 55 cents,
fikon för 15c., crackers och kakor för 30c.,
och tillade att det ej behöft kosta mer
än hälften så mycket,0111 han köpt allt på
en gång, samt att han var mer belåten,
än om han suttit i något hotell och der
sett kött, hvilket skulle förtagit hans
matlust Den stackars Widstrands
offervilliga, men pà samma gång tyranniska
reformifver uppskattades dock icke, utan
måste han gå fattig och oförstådd genom
lifvet.
A. WILTON (A. W„ Anders),
redaktör, korrespondent. Har lemnat följande
ganska nätta sj elf biografi: "Jag föddes
af min mor den 28 jan. 1856 i
Gunnar-skog, Vermland. Min far var
jordbrukare. Jag var icke välkommen till
denna verlden. Lärde mig att läsa vid fem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
