- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
215

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 215 —

Och i dess spär en annan skugga följer
Med en kontur dock mera hög och vild.
Den stannar bakom snåren och sig döljer.
Betraktande alltjemt den förres bdd.

En stämma höres i den stilla natten.
Den ljuder hemskt likt ulfvens
midnatts-tjut.

Dess eko glider öfver flodens vatten
Med vaknad vind till andra stranden ut.

En skugga faller plötsligt uppå stranden,
En annan högrest vid dess sida står
Med blodig skalpknif i den ena handen
Och i den andra skalp med yfvigt hår.

Då höres samma röst i natten ljuda.
Men intet eko öfver nejden far:
"Den pil var god ; hör, främling, den

skall bjuda
Dig stilla dödssömn uppå stranden kvar.

Till intet gagn nu dödens synrör hvilar
Vid sidan der titi en domnad hand.
Men Röda Falkens tomahawk och pilar
Fördrifva snart din ätt från fridlyst
strand."

Så rösten ljöd, och skuggan der på
stranden

Med segertecknet i sin hand försvann,
Ocli sekleus dimma sjönk ned öfver
landen,

Och tankens öga nya bilder fann.

Dock bilder ej ur fantasiens går-i ar.
Men verklighetens, sådan bäst bon fans,
Der nienskosnillets sköna minnesvårdar
Re’u badade i tidens middagsglans.

En antian tid har uppgått öfver landen ;
Med stadig band deri rör framåt sin plog.
Och stolta städer resa sig vid stranden.
Der vilden fram i forna tider drog.

Men kvällens stillhet djupare sig sänker
På tröga vingar öfver stad och land,
Och minnets tysta fé, då månen blänker,
Går stickande på Mississippis strand.

OTTO E. ANDERSON (Otto), poet.
Född i Norrköping den 17 maj 1867, den
åttonde i ordningen af tio barn, med
anledning hvaraf ban påstår sig ha fått
namnet Otto. Genomgick skolan med
goda betyg och reste på våren 1884 till
Amerika, hvarest han sedan dess försökt
sig på mycket med vexlande lycka. Han
är bosatt i Minneapolis, Minn., och har
lemnat bidrag till flera tidningar, i
synnerhet Humoristen. 1896 utgaf han ett

dikthäfte med titel "På lediga stunder;
visor och poem af Otto," innehållande
mellan 30 och 40 dikter af skämtsamt
innehåll. Han ämnar längre fram utgifva
en ny bok med titel "Skrattsalfvor."
Gift sedan hösten 1888, har han fyra
barn. Anderson är en rätt Kod skämtare,
och flera af hans visor äro ej så oäfna,
äfven om de temligen ofta äro väl mycket
uppsluppna, hvarom redan
öfverskrifterna bära vittne, såsom t. ex. "Mäkamasb,"
"Min gamla skralla," "Jemt är det
ryst-ningen som gör’et" o. s. v. En af hans
bättre dikter är, trots de här och der
förekommande satsbyggnadsfelen, i vårt
tycke följande:

DKT ÄR SÄ SKÖNT ATT HBTA PAPPA.

När du utblottad är på allt,
Knappt kläder 110g att kroppen skyla,
Och nordanvinden blåser kallt
I kanske femti graders kyla ;
När slut del är med din kredit,
Och mat och dryck du är lörulan,
När bränsle icke fins en bit,
Fast frost och is betäcka rutan, —
Då är det sköut att heta pappa I

När björnar vakta kring ditt hus

På alla möjeliga ställen,

När du ej råd har bränna ljus,

Fast det är mörkt på sena kvällen ;

När intet arbete du får,

Fast du är flitig såsom myran ;

När hyresvärden ständigt går

Och kräfver dig på månadshyran. —

Då är det sköut att bela pappa I

När mycket stor familj du har,
Och ungar svärma liksom myggen;
När inga vänner finnas kvar,
Ty allesamman vändt dig ryggen ;
När barnen skrika efter bröd
Och inga pengar fin’s i pungen.
Då lörst du lider verklig nöd —
Att tigga är du nödd och tvungen, —
Då är det skönt att heta pappa I

PHILIP ANDREEN, A. M. (Ph. A.),
redaktör, kåsör. Född i Swedona, 111.,
1867. Studerade vid Bethany College i
Liudsborg, Käns., och tog afgångsexamen
derifrån med graden A. B. år 1892,
hvarefter han i tre års tid var lärare i engelska
språket och literaturcn vid Upsala College
i Brooklyn, N. Y. Gift sedan 1895. Bo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free