Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tids snillrikaste författare, Anatole France, kar även gjort
detta just i vad angår penningens välde över kärleken
genom den nuvarande äktenskapsinstitutionen. Han
har drömt sig in i framtiden i Paris om 362 år
eller år 2270. Vad kan där fann angående de
erotiska förhållandena överensstämmer fullkomligt med
deras önskningar, som hoppas på kärlekens befrielse. Han
talar med en kvinna, som berättar att det icke längre
finns några arv.
— »Vad hör jag? Är det slut med
familjeinstitu-tionen?»
— »Det sägs», svarar kvinnan »att äktenskap ännu
finnas kvar bland kaffrerna i Afrika. Vi européer avlägga
inga löften, och om vi giva sådana, förblir dock lagen
okunnig om dem. Vi anse, att en människas öde icke
bör bero av ett ord. Varken man eller kvinna
förpliktar sig, men ej sällan varar ändå deras samliv intill
döden. Ingen av dem skulle vilja vara föremål för en
trohet, bevakad av en ed utan hänsyn till fysisk och
moralisk lämplighet. Vi äro icke skyldiga någon något.
Förr i världen övertygade en man en kvinna, att hon
tillhörde honom. Vi äro ej så enfaldiga. Vi tro att en
mänsklig varelse tillhör blott sig själv. Människorna
giva sig, när de vilja och till vem de vilja. Dessutom
blygas de inte att giva efter för en längtan. De äro icke
hycklare. Ännu för hundra år sedan förstodo
människorna ingenting av fysiologien och denna okunnighet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
