Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eller livi tvekar du ån att oka de korades skara?
Se, lion år ringa ånnu; hur stilla vandrar hon uppåt,
Stilla, men högtidsklådd och ståmplad af leende alfvar.
Tyst, som en andes gång uti qvållen, ljuda dess fotsteg,
Fotterna bloda vid törnenas sting, de mårka det icke,
Blicken år rigtad alltjemt på den himmelska ljusglimt, som
strålar
Ut från bröllopets sal utöfver den töckniga stigen.
L»roj ej, slut dig till dem, eller såras icke ditt öra,
Af det skårande sk rån från den bullrande skara, som dansar
Bort uti yrande fröjd nedåt den sluttande vågen?
Så jag hoppades då att segra med kårlekens vapen,
Så jag tånkte, en svårmandc dåre, hur föga jag kånde
An de fienders makt, som hånligt bjödo mig spetsen,
Och det ynglingahopp, som lyste min börjande bana,
Sönk i skyarne ner; då jag nu vid lefnadens afton
Blickar tillbaka att se på de spår, som herde jag trampat,
Se på den såd, som kring min bana jag sådde i böner,
Se, hur den spirade upp i ljusels renande llödc,
O! hvad finner jag då? Hur tunnsådt, ack, huru sparsamt
Stå ej de gyllene ax, som luta vålsignande hufvu’n
Ner på min borigömda stråt! Men, fader, kraften var ringa,
Dock en skånk utaf dig, en gnista dock af din allmakt.
Se uppå 1‘ånnil’n; hur bortgömd han går, hur liten hans
fåra,
Knappt han al’ ögonen marks och skymmes af gråset vid
kanten,
Se, genom hinder af skyhöga berg och hotande klippor
Letar han olörtrulet sin våg och troget han tömmer
Gladt och med tilllörsigt och med samma långlan, som
svåller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
