Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ilvad år döden? Jo kring bleknad panna
Vrider lian den vunna segrens krans,
Bjuder trötta segraren att stanna
Och sin sjal för högre strid bemanna,
Der odödlighetens lön blir hans.
Bör jag klaga då, att. förr jag hunnit
Fram till taflingens beståmda mål?
Bör jag sörja det, som re’11 försvunnit,
Glömmande det högre, som jag vunnit
Når jag stiger ur mitt phoenixbål?
Mån’ för evigheten då jag båfvar?
Nej, o Gud! Du, som i lifvet hår
Var min Fader, ej ditt hjerta jåfvar,
Når ditt trötta barn mot grafven sväfvar
Icke möter du som bödel der?
Hvadan denna tåren på min kalla,
Fallna kind? o! livad betyder den?
Såkert vill han gålda alla, alla
Karlekens och vånskapens, som falla
Ofvanför på slutna grafven ån.
Det gör godt att tro, det man ej glömmes
Men den lott. år mer ån döden hård,
Att, når lifvets skönsta saga dröiumes,
Snart på grafven, der vårt hjerta gömmes
Sjelf stå qvar en sorgens minnesvård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
