Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Linda vid sextio dr.
Goda Linda! hastigt flyga åren,
Vingarne dem ha de lånt af dig,
Vintrens grafsnS breda de i håren
Och i hjertat vill den smyga sig;
Men fast lågan rc’n derinne slocknat
Vårmes det dock af en helig glöd,
Endast bloden har af kylan tjocknat.
Hjertats språk har intet namn för död.
Fordom, Linda, var du min gudinna,
Var min ungdoms hiutlasköna brud,
Se’n jag lårde ålska dig som qvinna,
Nu min ande ålskar som en gud.
Fallen år materiens fångselboja
* ? ?
Öfver lifvets strum far sjalen fri,
Tidens böljor der ej mera stoja.
Rent sitt anlete han ser deri.
Snart han nalkas nu befriarn, döden,
Lifvets yngre broder, åldrens vån,
Han blås åter upp de stilla glöden.
Bortom grafven flamma de igen.
Han vill åter till hvarandra nårma
Ungdomselden, mannens klara ljus
Och den gamles idéela varma,
Dem förena i Allfaders hus;
kårlekssolen bilda de tillsamman
Dessa trenne: vårman, ljuset, flamman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
