Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ilar svalkal längtan, hvilat trötta vingen,
Ocli åter flyger ut på spaningsfård,
Då öfver Sjelfvets vingar han sig höjer,
Vill skäda väsendens ocli tingens urfonn,
Se skönhetens gestalt för ögat blottad
Ej som han format den, men som hon år.
Som foglen söker efter röfvadt näste,
lian spanar henne, ljuft som kärlek beder,
Han ropar henne, som besvärjerskan
Från Endor hennes vålnad ur sin graf
Han manar, når han tviflar om hon tinnes
Och fruktar, att hon år ett hånfullt spöke,
Som endast gäckar längtans varma böner
Och icke vågar visa sig i ljus.
Och lyckas honom dä en skymt få skåda
Utaf den sökta, som han tror sig funnit,
Hon dock ett täckelse hängt för sitt anlet,
Som Moses, då han trådde ner från Gud.
Och vågar han då nalkas, vågar lyfta
En Ilik utaf den underbara slöjan
Och ropa: En gång skall jag se ditt öga,
Om ån jag sedan evigt skall bli blind!
livad år det han förnimmer då derunder,
Ar det en bild, som ler emot hans öga,
Vr det en ton, som klingar lör lians öra,
Ar det ett pulsslag i hans eget bröst?
Han kan ej njuta så, han fäller slöjan
Och hvilar blicken ljust på hennes fållar,
Se’n sänker sig till jorden sakta ned.
Att skåda himlabilden i en spegel. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
