Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu sin svarta andedrag! mot höjden,
Ty han kånde, att han bar på ryggen
Unga, varma, lefnadsfulla hjertan,
Vikingslnst och mod och sång och glädje.
Stolt och segrande han måtte fården.
Svenska kusten blånade i fjerran,
Liksom minnets underbara verldar
Iloljas i de farna tiders dunkel.
Men som hoppet med sin blomsterfana
Vinkar svårmaren till nojets lekar,
Så i vester öfver hafvets yta
Stego leende och gröna stränder,
Trådens kronor nickade i vinden,
Svala lundar bjödo på sin skugga.
Der a!’ bokeskogar troget bågnad,
Skönt och lått sig stråckande på stranden,
Ligger Kungasfaden, vågens brud,
Vanligt lutande sig ner mot böljan,
För att lyssna till dess ljufva hviskning,
Fröjdas af dess låtta smek och famntag.
Glade tråda vi på syskonjorden,
Der oss möta vånner, möta handslag,
Timmarne försvinna, tiden llyger
Med bevingad liirt, den afundsamme,
Rycker nöjet uti famnen med sig.
Men naturen år dock råtta hemmet
För den rena glådjen; hjertat svallar
Friskare inunder blåa himlen;
Derför långtade vi ut bland tråden,
Svårmade i »haven» kring och drucko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
