Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kildens» klara, mångbeprista vatten:
Ocli då månen undrande på låstet
Blickade igenom skogens bokar,
Steg ett våldigt, tiisenståmmigt Hurra
Upp for Nordens enhet. Aok J broder,
Dessa stunder ålska vi att minnas,
Ty de åro, då de riktigt fattas,
Ungdomsdagars skona poesi.
Denna strom, som genom lifvet. flyter,
På hvars botten hvålfver evig guldsand,
På hvars bolja gunga hopp och kårlek.
I hvars klara våg den håga sanning
Rent sitt skona anlete beskådar.
Skönt år Skandinavien, skon år Norden,
Som med skogars sus sin hjessa kröner,
Aldrig vinden tiger der, i natten
Vallhalls underbara minnen flamma.
O! hur ålska icke Nordens soner
Varmt, och lågande sin frusna hembygd,
Huru stråfva icke deras tankar
Djerft uppåt, med fjellarne mot höjden,
Huru fröjdas de af forsens larm,
Huru klappa icke deras hjertan
Högt vid stormens lekar! Vestans flågtar
Fylla blott med vemod deras sinnen;
Men når Nordan blås, den starke Anden,
Han, som blåser ifrån Nordanlanden,
Då de vidga bröstets hvalf och såga:
Var oss halsad frånde, du som kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
