Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r>ock. hvi ber jag dig så, o gudinna, med ilit du mig
ställde
Hår uppå Nordens berg, de väldiga stormarnes hembygd,
Fjerran från festens prakt, att i ren och lefvande
samklang
Stamma min harpa hår med naturens eviga toner.
0! så vill jag då stå på Nordens kullar och blicka
Ut öfver grönskande jord och uppåt strålande solen;
Ty från Svithiods berg man blickar vida omkring sig
Och en granne man nr med himmelens seglande skyar.
Sångens evårdliga mö! hvem var, som i tidernas
morgon
• o
Från sin lockniga Ibron regerade rymdernas riken?
(Ty du kånner ju allt, du Skaparens förstfödda dotter.
Re’n uti skapelsens dar, i gryningens formlösa dimmor
Svåfvade du med din flygande lock och din fladdrande
mantel
Skimrade blandande fram; då gestalter ur dimmorna Irådde
Stod du med lågande blick och satte din ståmpel på
formen.)
Tystnaden rådde ånnu, den djupa, högtidliga tystnad,
Som signalen år blott till lif, (ill kamp och till fröjder,
Så i naturen, som ock i klappande menniskohjertat
Att förhöja sin makt, förbund hon med skymningen ingått,
Båda i skumt majeståt regerade rymdernas riken.
Skön i sin lefvande skrud der står grönlockiga Herlha,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
