Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty förstörelse blott år hans kårlek, icke du mäktar
Fylla hans gudabröst eller evigt fångsla hans hjerta.
Obemärkt var du förut, du klara, tindrande stjerna,
Till dess fåstels regent på din ensliga bana dig mötte,
Strålade fram i ditt lif och våckte ditt slumrande hjertas
Kånslor och blyga begår med sin alltupplifvände låga.
Långre stunder alltjemt fördrömde den höge hos sfjernan,
Som med sin hela, sin ålskande sjal åt kårlek sig hångaf,
Hår han glömde sin brud, sin förr så dyrkade Hertha.
Sommaren nalkas sitt slut, en höstvind, ånnu den första,
Susade doft uti ekarnes topp, då sköt der en aning
Hemsk genom Herthas bröst, förfarande, skum såsom natten;
Olycksbådande ljuder en röst i dess båfvande inre:
Tank om han öfverger sin brud och glömmer mig arma!
En gång långre ån förr han dröjde, betagen af sållhét,
Låg uti sfjernans famn och njöt af kårlekens fullhet,
Sent han kommer igen, för sin ömma och ålskande maka
Eger han icke ett ord utaf tröst, en blick utaf kårlek.
Långe med saknad re’n hon sörjande våntat hans ankomst,
Nu utaf sorgen en bild, och stora, kristalliska tårar
Strömma utefter dess kind, och öfvermannad af smårfan
Höjer hon, förebrående ömt, sin klagande ståmma:
Långa och mörka timmar i sorg uppå dig har jag våntat
Ofta med saknad jag såg mot den vestliga rymden, der
sista
Skymten försvann utaf dig och längtande såg jag mot
östern.
Ack! hur år tiden mig lång, då du leninar mig ensam
med sorgen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
