Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ha uti nattens famn jag långsamt räknar de tröga,
Flyende stunder och tystnaden blott mina suckar besvarar!
Men om min egen sorg ej mäktar att röra ditt hjerta,
Skall du ej hora likväl dina barn, de klagande blommor?
Fader, lemna oss ej, sä ropa de gråtande alla,
Strackandc späda och darrande armar ur dalarnes grönska,
Då uti vester du sänker dig ned, och sörjande stå de,
’lills du kommer igen och torkar från kinderna tåren.
Väl jag känner och vet, att mig ej mera du älskar,
Eller hvi gömmer du då livar qväll så tidigt- ditt hufvud
1 den glittrande våg och så sent 111ig om morgonen helsar?
Sagdt: och till svar från sin (hron genmälte lysande
drotten:
Otacksamma, på dig jag slösar oåndelig kärlek,
Andock är du ej nöjd; fåkunnig löga du känner,
Ilvad af mig du begär. Se upp, i blånande rymden
Hvälfvas i skimrande dans otaliga tindrande stjernor,
Alla dock lyckliggör cn enda blick af mitt öga.
Tror du, att jag, planeternas kung, blef skapad allenast,
Att fördrömma ett lif, enformigt ocli evigt detsamma
Vid din suckande barm? ej så min ande kan måttas.
Då min glänsande vagn ur din åsyn rullar i vestcrn,
Vet, då skymtar han fram för andra, längtande verldar,
Som i mitt anletes sken, som du, sig fröjda och jubla.
Derför klaga ej mer, mig drifver det mäktiga ödet,
Gladt och i seger och ljus jag styr den glänsande tärden,
Dit dess väldiga röst genom rymdernas riken 111ig kallar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
