Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skimrande morgondröm, den drom med Iionom försvunnit.
Såg, hvad står mig nu q var? Att minnas? Kunde jag
glömma!
Mig han lemnade qvar blott ett — att sakta förtvina.
Tystna i lunderna nu, du qvittrande sångareskara,
Ty, då du sjunger din fröjd, jag minnes åter med langtan
Sållare dar, då din sång, på höjderna ståmd och i dalen,
Ljuft mig bebådade hans, den herrliges, våntade ankomst.
Tigen, tigen, J barn, ty nu er moder vill sörja.
Gulnen, J skålfvande löf, er lefnads saga år slutad,
Slutad år hviskningen nu i lunderna (magiska hviskning!).
Snart från de isiga berg skall komina den rytande nordan,
Kasta med vildsint hån ert arma slågte kring fålten,
Tills han lågger er ner på en graf, alt multna och
glömmas.
Nakna och sörjande stå de mossiga, åldriga tråden,
Slå sina vissnade armar ihop och höja sin kala
Hjessa mot sloflet, den hjessa, som förr sig lyfte mot
ljuset,
Vajande högt i vinden; men er, J älskliga blommor,
Karlekens förstfödda barn, som i fordna, sållare dagar
Drucken min modersmjölk och hviladen tryggt i mitt sköte,
Er dock ömkar jag mest, för er dock blöder mitt hjerta.
Snart vid den isande vind .1 bojen de rosiga hufvu’n,
Bleknande, döende ned och skålfven med darrande sljcl-
kar,
Och er mor skall det se och kan ej varma silt sköte,
lör att ge eder lif; min vånne år borta med honom.
Sorgklådd, dyster och stum vill jag sitta, en sörjande
enka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
