Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hålja mitt bleka anlete djupt i eviga dimmor,
Lyssna (ill ulfvens tjut ocli björnens brummande klagan
I den andlösa natt; ,1 barn, så sörjer er moder.
Blott, ett enda, ett enda jag sjelf ej måktar mig neka,
Det, som han gaf mig en gång (ill en pant af oandelig
kårlek:
Sitt på min panna ocli blank, diadem, du strålande
norrsken !
Glans på den sörjandes hufvud uti den vintriga natten,
Lys i mitt töckniga lif, ett återsken af lians kårlek,
Blossa vid polen en bild af minnet, som lyser utöfver
Grafvarnes mull med sitt kyliga sken, men måktar ej vårnia!
Solens böner.
Vintren nalkas sitt slut. An sitter sörjande Hertha
Döf för klagande barn och kånslolös för sin egen
Tårande smarta ocli qval. Men når våren, ett bud ifrån
Solen,
Svåfvar rosig ocli glad uti skyn och hans lifvandc anda
Strömmar vårmande ner från fåstet och muntert han höjer
Upp sitt fältrop igen — då spritter hon upp ur sin dvala
Och med oro hon utåt rymden forskande skådar,
Lik den längtande mö, livars älskling for öfver liafvet.
Länga år ha förgått , se’11 han tryckte den brinnande kyssen,
Afskedskyssen uppå de bleka, darrande läppar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
