Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vånlamle sitter hon uu på cn kullo och blickar mot hafvet.
Se, hvad år det vål der vid hiinlabrynel, som skymtar
Fram for dess spejande blick? llögt svålla de vindfulla
seglen,
Högre svaller likvål ett långtaude hjerta derunder.–
Så, o Hertha, du ock ditt tårado öga mot solen
Vånder; livad låugtar du vål eller fruktar du kanske att
skåda?
Kånner du honom igen, hvars bana tecknas af lågor’?
Fram han rycker med makt; hur han kampar med töckniga
molnen!
Makligt svåller hans bröst; lian går att möta sin maka,
Som han kränkte så grymt, då han trolöst, lemnade henne.
Dock hur förstördt hans anlete år, hur matt år hans öga!
Han, den lierrlige, ock år tecknad af lidandets ståmpel.
Denna syn var för grym för ett ånnu ålskande hjerta,
Nu det röres och veknar med hast, och tårarnes källor
Språnga dc bojor al is, nedåt kinderna rulla dess flöden,
Skölja dess håfvande barm. — Du må gå på berget, i
dalen,
Allt al’ tårar år fullt. Del år känslor, stelnade länge,
Frusna, men måktiga dock, som utur sin vintriga dvala
Tina så småningom upp, och fordna, lyckliga minnen
Bryta sig fram ur sin nattliga graf i ljus och med jubel.
Skygg och dröjande står på afstånd lysande drotten,
Ty hans hjerta år fullt; han tvekar alt längre sig närma.
Men genom rymdernas, falt så ljuder hans håfvande stämma:
Ilerlha, jag kommer igen, som en bedjande ser du mig
åter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
