Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommer, att bikta för dig oeli se, om ditt hjerta af böner
Annu kan röras och öppna sig ån, förlåta och glömma.
Lange jag svärmade kring bland stjernornas tjusande skara,
Irrade vida kring rymdernas falt, men den saliga friden
Fann jag dock icke; o llertha, min frid vid din lycka år
bunden.
Framåt dref mig alltjemt en dunkel, tärande oro,
Rastlöst jag ilade fram, men tomhet endast mig omgaf,
Intet att luta mitt hjerta emot jag mäktade finna
Och i den toma, den gränslösa rymd de lågande suckar
Rogo och funno ej svar, de spriddes som löfven för
vinden.
Ånger och samvetsagg förblekte de blomstrande kinder,
Eldiga blicken blef matt och ofta han skymdes af tårar;
Blott vid din varma, din ålskande harm kan jag hoppas
att vinna
Åter min ungdom och lycka och frid; du äfven, o Hertha,
Mycket har lidit och sörjt; med tärande ånger jag blickar
Ner på de älskliga drag, dem sorg och lidande stämplat,
Bittert mig förebrår din vissnade, härjade skönhet.
Se, jag vill godtgöra allt, vid mitt bröst skall du ånnu
föryngras,
Smycka festligt ånnu dina lockar med rosor och liljor,
Om du vill höra min bön. Nog minns jag, llertha, de
dagar,
Då du intet ånnu din brudgum nekade. Skall du
Kånslolös nu och hård ifrån dig stöta den skygga,
Båfvande stråle, jag skickar dig ner med böner? Valan då!
Då år ej hopp för mig. då vill ej längre jag släpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
