Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fram ett glädjelöst lil i luftrcgionernas öken;
Förr vill jag kasta mig ner ocli tusende, tusende verldar
Skola Förgas af mitt fall. 0 nej, så hård år ej llertha.
liimmel! hvad ser jag! Du vänder dig ej från bönerna
undan!
Du förskjuter mig ej! Du hor mig! Kom då, o llertha,
Kom i min öppnade famn och hvila dig ut vid mitt hjerta;
liort med de sorgliga minnenas skuggor! ö ålskade, låt oss
Fylla verldarne upp ånnu en gång med vår karlek,
Den år de skapades lif, i dess ljus all verlden sig fröjdar.
Fyllen er, skogar, af foglarnes sång och ljuden, J lundar,
Vid den suckande vind af lurturdufvornas klagan,
Tolka, du sorlande back, för de rodnande, nigande
blommor
Der uppå stranden din bön. — Din barm. o llertha, skall
Ljuft utaf modersglädje och modersstolthet haröfver.
Och må menniskan se’n, den yngsta, men ådlaste sonen,
Om ock en fosterson allenast, en arfving af ethern,
Vandra i dalar, på berg och dricka den eviga flamman,
Mii i dess anande bröst då vakna beslågfade lågor
Ocli dess tårade blick sig höja (ill kårlekens fader!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
