Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
gius — i vintras låtit laga ät sig en ny vinterkappa af
kläde, till hvilken den från hemmet medförda taftkappan
sattes såsom foder, men behöfver han en ny svart
klädning af siden".
I slutet af brefvet säger preceptorn visst, att studierna
bedrifvas med flit, men han anhöll likafullt, att nådig
grefvinnan „ ville förmana min unge herre till lydaktighet,
att han desto bättre mà kunna uträtta hvad honom
tillkommer".
Brefven hade åsyftad verkan.
Den 18 september 1619 tackar unge grefven sin fader
för nyss emottagna 400 daler, säger sig vara högeligen
sparsam och „taga sig till vara för onödig täring".
Vidare förtäljes, att han den 30 augusti i Frankfurt blifvit
i tillfälle att öfvervara kejsar Ferdinands kröning och haft
tillträde till såväl kyrkan som rikssalen. Efter
festligheternas slut och gästernas afresa hade plötsligt uppstått ett
rykte, att kejsaren blifvit dödsskjuten af en böhmisk
friherre. Därefter berättas, att kurfursten af Heidelberg
(Fredrik) rest till Böhmen för att låta kröna sig till
konung äfvensom att Betlen Gabor hade med en här infallit
i Ungern. Sonen hänvisar för öfrigt till bilagda aviser
och närsluter en bokkatalog.
Några dagar senare eller den 28 september fattade
han åter i pennan och skref till sin fin moder:
—• — „ Jag har fått 400 rdr, som förslogo intet längre
än till förra marknan, och allt sedan fogat till borgen (fått
pantsätta) både till mat, drick och allt, som jag kunde till
nödtorftigt uppehälle behöfva, och äfven den klädningen, som
jag tog ut åt mig. Så var jag ock i Frankfurt och såg
kejsarens kröning, hvilket ock kunde kosta något, ändock hon var
väl värd till att se för de penningar, ty det händer inte mångom,
som en kejsarkröning får se. Förnam jag ock utaf min käre
herres och fru mors bref, att min käre far och fru mor tänkte
de penningar vara allt för snart afgångna, hvilket jag intet
kunde afvända för den skull, ändock jag hafver spart så
mycket som jag någon tid kunnat och ännu vill beflita mig, såsom
Gud skall vara mitt vittne och sedan min tjänare Mårten, när
han var här. Så tror jag ock, att ingen grefve eller friherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
