Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
talare frågan obetingadt jakande. Broderns, grefve Pers,
votum lydde:
„Efter detta ärende är af stor impotens och väl
behöfde ett stort betänkande, men efter tiden är trång och
stackot, att det intet så kan ventileras, därför är det
råd-ligast, att man i rättan tid gör konungen i Danmark
bistand och fienden afbräck."
Den 29 december underskref adeln riksdagsbeslutet,
som på några detaljer när öfverensstämde med den
kungliga propositionen. Ett par dagar förut, eller den 27
december, hade en högtidlig akt ägt rum på riddarhuset.
Gustaf II Adolf utnämnde då till riksråd landtmarskalken
Johan Sparre och kammarrådet Mattias Soop. Efter det
härpå under ljudet af trumpeter och härpukor rikssvärdet
blifvit inburet, höll konungen en vidlyftig oration och
berömde dem, som hade sig i krig väl förhållit,
hvarigenom de kunnat förvärfva sig och sin släkt ett odödligt
högt beröm. Vardt vidare sagdt, att emedan Nils Brahe,
grefve till Visingsborg, förlidet år vid Mewe förhållit sig
som en rättskaffens kavaljer och fråntagit fienden en
skans samt herr Erik Soop till Biurum i lika måtto
förhållit sig „Riddermessig" i striden vid Dirschau, alltså
fann Hans Majestät för godt att förbättra deras stånd
med riddarenamn.
När så riddarslaget „efter vanligt sätt och pompa"
utdelats, talade Johan Skytte till de nya riddarena, och
Johan Sparre „ gjorde en lang och härlig oration,
innehallandes hvad curasie och mandom uti krig uträttandes
varder".
Riksdagen slöts den 14 januari 1628, och nu hann
Per Brahe mera odeladt ägna sin tid ät vissa privata
angelägenheter, hvilka i högsta grad påkallade hans intresse.
I början af år 1628 hade den gladlynta och vänliga
jungfru Kristina Katarina Stenbock, en dotter till
riksrådet och lagmannen Gustaf Stenbock, såsom hofdam
kommit till Stockholm och ofta sammanträffat med grefve
Per. De voro för öfrigt ock besläktade, ty hennes moder,
Beata Margareta Brahe, var en dotter till grefve Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
