Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 I flllt och vid riksdagar.
23 juni, att om utskrifningen kontinuerades i Finland, skulle
adelns gods därstädes blifva alldeles öde; han föreslog
därför, att frälsemannen mot betalande af en viss
penningesumma kunde slippa utskrifningen. Detta ansåg sig
riksrådet under konungens frånvaro (i Preussen) dock ej
äga rätt att medgifva. Den frimodige Åke Tott
replikerade härtill smått satiriskt, att om riksrådet ej liade rätt
att göra något på egen hand och ej ville lyssna till
ständernas invändningar och besvär, så vore det ju själffallet
bäst att godkänna det, som på förhand redan tycktes vara
afgjordt. Slutet på alla diskussionerna och
öfverläggningarna med rådet blef, att adeln beviljade krigsgärder för
2 är och åtog sig att såsom bidrag till flottans ökning
och utrustning anslå 50 daler för hvarje rusttjänsthäst.
Riksdagen afslöts den sista juni 1629, efter det att
grefve Per gratulerat sina ståndsbröder till slutfördt
arbete, önskat dem lycka på hemresan och nedlagt sin
mar-skalksstaf. Grefven reste därefter till södra Sverige för
att med sitt regemente draga ut till krigsskådeplatsen,
men emottog kontraorder’).
Medan riksdagen i hemlandet var samlad, kämpade
Gustaf II Adolf ifrigt mot de förenade polska och
kejserliga trupperna, och kändt är, hurusom han i slaget vid
Stuhm var nära att sätta lifvet till. Nederlaget följdes
emellertid af flere smärre framgangar, hvilket, jämte den
gryende oenigheten mellan polacker och tyskar samt det
franska sändebudets bemedling, gjorde konung Sigismund
böjd för fred. En definitiv sadan vanns ej, men ett
stillestånd pä sex år blef ingånget i Altmark.
Sigismund beviljades rättigheten att bära titeln arfkonung till
Sverige, mon han erkände Gustaf Adolf som detta rikes
rätte herre samt medgaf under stilleståndstiden, att svens-
’) I ett dagbefäl, dateradt Kalmar den 4 augusti 1629, up|xlrog
Johan Kasimir ät Per Brahe, »öfverste för ett regemente småländska
ryttare», ntt låta samla några tiotal skutor till Kalmar för att med
dessa öfverföra kavalleriet till krigsskådeplatsen. Han varnade dock
den 27-årige öfversten att forcera ridten, så att manskapet af trötthet
skulle sticka sig undan. Inskeppningen blef emellertid inställd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
