Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
riksråd voro af en motsatt åsikt, och grefve Per framhöll
såsom skäl för kriget: "1. Spanien är vår fiende. 2.
His-panus est caput et defensor Ligae. 3. Ar den som hafver
anställt inkvisitionen och förföljer vår religion pä det
högsta. 4. Hafver han styrkt kejsaren, att han skulle
sända krigsfolk at Preussen. 5. Hafver han in nostri
præ-judicium haft sina skepp uti Wismar". Under
fortsättningen af öfverläggningen betonade den unge rådsherren
ytterligare, att det religiösa skälet vore det, som kraftigast
motiverade kriget: „Mange, såväl svenske som andre
evangeliske, äro uti Spanien förbrände; Spanien hafver roterat
sig med påfven och stämplar per fas et nefas att utrota
vår religion".
De la Gardie, som icke gillade dessa argument och
gärna citerade kraftiga kärnspråk, invände, att „för ogjord
gärning bötar man med ofödt fä" samt att man blott af
misstankar ej kunde slå en annan på hufvudet. Han
sporde vidare, hvilka exempel den heliga skrift lämnar,
som skulle bevisa, att man enbart af religiösa skäl fört
krig. Då Karl Karlsson Gyllenhjelm nämnde
Mackabeer-nas krig, inföll marsken, att, om „religio skulle vara
fun-damentum belli", så måste svenskarne ock gå lös mot
påfven, fransosen och alla andra papister. — Af
voteringen framgick såsom rådets äsikt, att Gustaf II Adolf nog
hade giltiga skäl att kämpa mot spaniorerna, men vore
det dock ej rådligt att i rikets dåvarande brydsamma läge
förklara öppet krig. I ungefär samma riktning gick
beslutet, då frågan den 7 december ånyo togs upp.
Till denna kortfattade relation om d^t „spanska
oväsendet" foga vi den anmärkning, att alla de synpunkter,
från hvilka Per Brahe betraktat frågan om krig och fred,
för honom äfven framdeles blefvo de bestämmande vis à
vis Sveriges yttre politik. De påfviske voro och skulle
vara rikets fiender, och måste krig föras, så borde främst
mot dem vapnen riktas.
Per Brahes påbegynta verksamhet såsom rådsherre
afbröts för någon tid efter mötet den 6 maj. Han blef
nämligen så mäkta illa sjuk, att han först den 6 juli åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
