Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beskickningen till Polen. BS
kanslern ansåg det sannolikt, att den sjuklige S. Bielke
ej komme att åtaga sig uppdraget. I midten af juli
upptog Oxenstierna frågan till diskussion med P. Brahe och
gaf denne goda råd huru i ett som annat borde
förhandlas med de listiga polska diplomaterna; han började ock
arbeta på upprättandet af en skriftlig instruktion.
Belåten med grefve Per såsom sin lärjunge i statskonst
skref kanslern den 28:de augusti till rådet, att han funnit
det bäst, att grefve Peder utsäges till caput legationis,
och borde denne komma väl till rätta med Johan
Nico-demi såsom sekreterare vid sin sida. Allt detta lät Big
regeringen i Stockholm väl behaga, och då den utlofvade
instruktionen anlände i början af oktober, betygade
förmyndarstyrelsen, att kanslerns consilia voro så väl
affattade, att man så godt som intet hade att tillfoga. I
legationens sammansättning gjordes dock ett par
ändringar; sålunda utbeordrades ej Salvius, som behöfdes hemma,
utan kanslerns son Johan, och åt denne anförtroddes det
mnntligen, att Preussen i nödfall kunde restitueras till
polackarne, hvilket medgifvande ej ingick i den skriftliga,
till P. Brahe öfversända, instruktionen.
Sålunda hade den polska beskickningen kommit till
stånd, och därmed yppade sig för riksrådet grefve Per
Brahe ett tillfälle att framträda såsom en själfständigt
handlande statsman och utföra ett värf, hvilket i yttre
afseende kräfde icke ringa ståt, i dubbel bemärkelse
således tilltalande för en uppåtsträfvande, ung riddersman J).
Resan från Stettin anträdde P. Brahe den 2
november, och beledsagad af sin hustru och ett ansenligt följe
’) Lämnande & sido de rätt vidlyftiga skrifvelsen^ mellan
kanslern och rådet om den polska traktaten, påpeka vi endast, hurusom
rådet, ifrigt att vinna snar fred, framhöll, att svenska regeringen hellre
borde följa Xumas än Romuli exempel och undvika krig med Polen.
Man borde därför vara beredd på att, om det gällde, afstå från
besittningen af Preussen. Kanslern, som i det längsta hållit på en ärofull
fred, medgaf ock sist, att Preussen kunde afstås, blott Sverige finge
behålla Lifland samt vunne evig fred, eller åtminstone 60 års
stillestånd med Polen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
