Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredsunderhandlingar. 96
Underhandlingarna hade emellertid börjat, och om
det första mötet förtäljer grefven i följande ordalag.
„ Sammankomsten mellan de polske och oss skedde i
staden Holland den 14 januari 1635. Vi hade med oss
öfver 20 vagnar, enhvar dragen af 6 hästar, samt några
hundra slädar. Min vagn eskorterades af 12 drabanter,
ett kompani kyrassierer och ett kompani af officerare, ett
kompani fotfolk i livré, trumpetarne med härpukor och
ett otal af främmande. Ur Elbing drogo vi, då det
daga-des; himmelen var klar, så att icke en molnfläck syntes.
När vi kommo på sjön Drausen, var solen nyss
uppgången, och öfver henne syntes en skön regnbåge, som
delade sig i två, åtskilda af en silverglänsande spira. Detta
höllo vi för ett godt tecken.
I slottskyrkan kommo legaterna tillhopa; vi gingo
in genom stora dörren i gafveln och polackarne genom
en liten sidodörr. På golfvet i koret möttes vi,
handslogos där, önskande» hvarandra lycka; satte oss sedan
vid hvar sitt bord på ömse sidor om altaret.
Mediato-rerna, engelska och brandenburgska sändebuden, togo plats
vid ett bord vid dörren till koret. Kurfurstens kansler
begynte lyckönskande tala på latin och föreslog, att vi
skulle skrida till traktaten utan att visa fullmakterna.
Polackarne höllo med honom, men vi menade, att sådant ej
skulle passa sig. Därom blef förhandladt, och vi skildes
åt med oförrättadt ärende."
En vecka senare skref Brahe till rikskanslern: „
Traktaten lärer nu väl ock studtza af sigh sielff, effter
Konungen i Påland brukar sigh titelen Till Sveriges crona".
Grefven lofvade emellertid söka släpa verket långsamt
fram för att vinna tid, och löftet blef hållet.
Månad efter månad förgick, medan underhandlingarna
varligt fortsattes utan att leda till något afgörande
resultat. Under det att man ifrigt ordade om fred, och
franske legaten d’Avoux efter bästa förmåga sökte framkalla
en vänskaplig stämning, bjöd man till att genom
vapen-skrammel gifva kraftigare eftertryck åt sina fordringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
