Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdrotsvalet och regeringsformen. 09
enda röst’); själf hade han afgifvit sina vota till förmån
för Gabriel Bengtsson såsom drots och Per Banér såsom
skattmästare. Ingen af de öfriga hade röstat på detta
sätt. Det Banérska partiet hade med 7 röster kallat Axel
Oxenstierna till riksdrots, i hopp om att hans plats sedan
kunde blifva besatt med Per Brahe eller Johan Skytte.
Då valresultatet blifvit kändt, infann sig samma dag på
eftermiddagen i rådskammaren en ständerdeputation,
bestående af 21 adelsmän, 8 präster (bland dem biskopen i
Åbo Isak Rothovius) samt 3 borgare. En representant
för hvarje stånd delgaf de valda, att ständerna mot deras
inträde i förmyndarstyrelsen intet hade att invända, samt
lyckönskade dem till deras ansvarsfulla värf. Riksdagen
vidtog sedan med sitt arbete och godkände, efter det att
några invändningar 2) och förändringar blifvit gjorda,
regeringsformen. Beträffande denna och den svenska
aristokratin, för hvilken P. Brahe var en fullblodsrepresentant,
yttrar L. Mechelin i sitt arbete om „ Svenska riksrådets
statsrättsliga ställning från Gustaf I till 1634":
„ 163-1 års regeringsform var före bildad i det statsskick,
som under Gustaf Adolfs tid var det rådande. Adeln hade
under 16:de seklet steg för steg lyckats få sina privilegier
utvidgade. Och i samma mån höjde sig äfven riksrådets
politiska anspråk. Det inträffade en reaktion däremot under Karl
IX. Men Gustaf Adolfs tronbestigning medförde
betryggandet af adelns företrädesrättigheter och uppfyllandet af rådets
anspr&k, åtminstone till namnet. Aristokraterne missbrukade
ej sällan sina prerogativ: historien har bevarat enskilda drag
af fortryck och egenmäktighet, för hvilka magnaternes
under-hafvande voro utsatta. Konungen sökte stäfja missbruken,
utan att inskränka förmånerna. Han gjorde för sin adel mera
’) Grefven hell emellertid god min och skref från Frankfurt
den 19 augusti till Oxenstierna: »Såsom jag hafver förnummit —
igenom Guds nådiga skickelse — min k. frände utaf riksens råd vara
väld och af samtliga ständerna antagen till riksdrotsen hvaraf jag
mig fast mycket fägnar, önskandes af allt mitt hjärta, etc.»–-
*) «Hvart och ett stånd hafver sett mycket högre upp än som
tillförene, mycket dristigare och fräckare talt». Per Banér till Per
Brahe den 7 aug. 1634.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
