Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanslerns återkomst till Sverige. 103
statsmannen i rådet och afgaf där en vidlyftig relation
öfver sin verksamhet i Tyskland. Frimodigt erbjöd han
sig att stå till ansvar för alla sina handlingar och vädjade
— då han följande dag fortsatte med sin berättelse —
äfven till P. Brahe, som en tid med honom tagit del i
rådslagen. På regeringens vägnar tackade Jakob De la
Gardie kanslern för det berömliga sätt, på hvilket han
ntfört sina mångahanda och besvärliga värf. Han bjöd
därefter kanslern att intaga sin gifna plats vid rådsbordet.
Sedan öfvergick^ till dagordningen, och innan rådet skildes
àt, hade flere frågor diskuterats och afgjorts. Det var
ögonskenligt, att en ny kraftig vilja börjat göra sig
gällande; Axel Oxenstierna, som dittills så framgångsrikt
verkat som Sveriges utrikesminister, förenar nu med detta
kall en inrikesministers i ordets fullaste bemärkelse.
Hufvudet högre än allt folket griper han med öfverlägsen
skicklighet i regeringstömmarna och sätter fart i arbetet
på alla områden af förvaltningen.
Respekten för kanslern gjorde, att de hittills rätt
försumliga rådsherrarne en tid bortåt med största
punktlighet infunno sig till mötena, och de digra protokollen
vittna om att mycket blef uträttadt. Sommarvärmen i
Stockholm och skördetidens annalkande födde dock hos
en och annan lusten att resa ut till landet, och Per Brahe
vardt den förste, som framförde sin anhållan om en tre
veckors permission. Kanslern tillstyrkte, att den skulle
beviljas, men uttalade förhoppningen, att grefven med det
första ville återvända. Tillägget synes hafva varit väl
på sin plats, i ty att Brahe, som omkring den 17 augusti
afrest från hufvudstaden, dröjde borta ända till den 14
oktober. Således tre ganska långa veckor! Med denna
grefvens själf tagna tjänstledighet var kanslern antagligen
mindre belåten. Yi lämna dock osagdt, om det i någon
mån influerade på den af kanslern gjorda affattningen af
programmet (af den 14 dec. 1636) för rådets arbetssätt;
däri talas emellertid ock om rådsherrar, som „för sina
enskilda sakers beställande absentera sig".
Då Per Brahe ånyo infann sig i Stockholm, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
