Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Finlands generalguvernör.
Bland allmännyttiga inrättningar, som under Per
Brahes medverkan kommo Finland till godo, bör ock
postväsendet nämnas. Den 2 juni 1638 hade regeringen
underrättat bonom om att generalriksschultesen Bernhard
Sten von Stenhusen på väg till Ingermanland skulle
besöka generalguvernementet och där träffa de första
förberedelserna för en ordnad postgång. Grefven
uppmanades att bistå honom. Ordern blef åtlydd, och ett halft år
senare utfärdade Brahe den 18 jan. 1639 från Tavastehus
ett „Patent om postväsendet". Detta börjar helt förnämt
med orden: „Yi Per Brahe grefve etc. göre veterligt" och
innehåller ett formulär till skyddsbref för postbönderna,
hvilka enligt nyss utfärdad lag voro fritagna från
utskrif-nings-, gästnings- och dagsverksskyldigheten. „I anseende
därtill, att åtskilliga ståndspersoner kunna ibland hafva af
nöden sina privata bref att låta beställa från en ort till
den andra", fastställdes den 6 sept. 1638 en taxa, enligt
hvilken för ett bref om ett lods vikt från Stockholm till
Åbo erlades 4 öre s. m., från Åbo till Helsingfors 2 öre,
från Borgå till Kexholm samt från Kexholm till Viborg
4 öre o. s. v. Utom till de nyssnämnda städerna afgick
(en gång i veckan) en post till Vasa och Uleå och en
annan fortsatte från Tavastehus österut. För de resandes
räkning upprättades i städerna taverner; gästgifvare och
formän anställdes.
Under det att P. Brahe med kraft och omtanke ad-
skulle det en gång hafva tagits ett stycke profuialm, som innehöll
både silfver och guld(!), i Finströms socken på Åland hade upptäckte
ett silfvermalmstreck, på Sillskär i Sottunga svafvelberg, på
Ströms-berg invid Borgå järnmalm, och äfven kopparberg omtalas.
Undersökningarna ledde ej till något annat resultat, än att man
konstaterade, det de s. k. fyndigheterna i själfva verket voro obefintliga, och
där det hittades spår af metaller, var det i så ringa mängd, att det
ej lönade sig att bearbeta malmen. P. Brahe ställde sig ock ganska
skeptisk och nöjde sig med att ägna Svartå järnbruk och
salpetersjuderierna sin omvårdnad. Resultatet svarade dock ej emot
ansträngningarna. I>en 20 juli 1640 nödgades grefven rapportera, att alla
salpeterbruk i hela landet stå nu snart alldeles öde och husen äro
förfallna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
