Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hl
kamreraren J. Eriksson och sekreteraren J. Schmidt gjort
sig förtjänta af loford. Indrifvandet af skatterna var
besvärligt och lämnade ofta dåligt resultat, ty landet var
stort, bönderna ovilliga och fogdarna odugliga till följd
af „fylleri och försummelser, icke så mycket med
stjälande".
Sist sade grefven, att han efter bästa förstånd och
samvete sökt administrera landet. I de fall, då han
öfver-trädt sin befogenhet, hade detta ej kunnat undvikas.
Kanslern tog därpå till ordet och framhöll, att
såväl Nils Bielke som Per Brahe rosat Finland och påstått,
att det, därest allt blefve ordnadt och upphjälpt, skulle i
anseende till folk och tillgångar motsvara Sverige. Han
betviflade ej riktigheten af deras utsago, men själf hade
han emellertid mindre angenäm erfarenhet från
storfursten-dömet. Han yttrade: „Vehmo och Masku härad har jag
sett om sommaren; där var ingen kultur, utan där bo
bestier" ’). Flere åtgärder för landets upphjälpande måste
emellertid vidtagas; hvad „bror" meddelat hade synts
rådet väl betänkt.
Tid mötet den 18 september togs åter upp ett par
saker, som berörde Finland. Grefve Per föreslog, att
borgarena i Raumo, Nyslott och Björneborg skulle få till
utrikes ort segla med träkäril. Förslaget godkändes med
kanslerns tillägg, att de endast skulle tillåtas återföra
hem salt och penningar. Beträffande Nådendalsborna
proponerade Brahe „att de må sitta frie och hålla kyrkan
vid makt". Sist gafs i uppdrag åt Johan Oxenstierna och
Per Brahe att konferera med ryssarnes från Kexholm till
Stockholm anlände utskickade. Af protokollet, som vid
sammanträffandet fördes, framgår att de två svenska
råds-herrarna försökte så mycket som möjligt förtaga
betydelsen af den dittills i Karelen bedrifna lutherska propagan-
’) De svenska aristokrater, hvilka haft något att skaffa med
Finlands befolkning, hyste ej- några högre tankar om dess moralitet.
Landshöfding M. v. Falckenberg skref den 3 mars 1638 till P. Brahe:
•Gud vet, huru man skall komma till någon lydnad med detta
tjockhudade folket; de akta hvarken hot eller fängelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
