Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krigsplaner mot Danmark.
153
var den annars så betänksamme kanslern ifrig att i sin
omgifning uppskrufva missnöjet med allt livad den danska
konungen både gjorde och underlät att göra. Äfven Per
Brahe yttrade sig ock upprepade gånger i den riktning,
att, dä juten ville lägga de svenske repet om halsen och
dämpa dem, det vore radligast att „fatta mascula consilia
och tasta honom an". Sorglöst nog sade drotsen: „Hafva
vi in presens inga medel, tunc hellum se ipsum alet".
Han framförde den 13 maj såsom skäl för ett rättvist krig:
„1) Juten hafver gifvit oss förbannelse och icke välsignelse;
2) vi hafva försvarat honom med värt krig; 3) han hafver
växlat med fienden bref till vart fördärf; 4) instigerar
polacken och ryssen; 5) förtager oss alla medel, med det han
hämmar handeln; 5) sluter sundet och 6) hafver dragit
änkedrottningen hän ifrån riket". Dessa motiv framställde
drotsen äfven i den unga drottningens närvaro, och det
var säkerligen ingen tillfällighet, att Kristina den 12 maj
första gången såsom inbjuden bivistade rådets plenum,
dà frågan om ett krig mot Danmark vidlyftigt
refererades. Det var ju ej att vänta, att den oerfarna jungfrun ’)
skulle framkomma med några själfständiga åsikter, men
likafullt hade det sin betydelse, att drottningen själf vaf
med om öfverläggningarna, för den händelse att de ledande
männen framdeles komme att lida af möjliga obehagliga
efterräkningar för sin krigsifver.
Antagligen riktigare och säkert nyttigare än Per
Brahes inlägg i Sveriges yttre politik, hvars ledare dock
Axel Oxenstierna indisputabelt var, blefvo hans förslag,
beträffande rättegångsordningens reformerande. För att
fä till stånd ett grundläggande betänkande hade till
Stockholm, likasom tidigare 1640, äfven 1643 inkallats en
lagkommission, bestående af flere rättslärda. Desse uppkal-
påminde han om Danmarks obillighet mot Sverige vid den tidpunkt,
<lå freden i Lübeck ingicks; han sade, användande en drastisk bild:
’Vi sågo, huru konungen i Danmark bjöd till att klå oss under näsan
och fresta, om tänderna sutto lösa».
’) Kanslern hade den 11 mars (1643) i rådet anmält, att ban
nyss varit uppe hos hennes k. majestät for att mana henne till arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
