Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
och difficlentier till att förvänta, som mig här dagligen
ske, sa att när den ena rannsakningen ändat, sä kommer
en annan med en ny instruktion att se efter, spana upp
och angifva två gånger mera, än de höra och se.–
Här rannsakade först Henrik Fleming, for igenom, skällde
dem alla för skälmar och tjufvar och retade folket till allt
det, som ondt var, och till att klaga utan orsak. Därefter
kom Samuel Croëll" — — —
I ett annat bref säger den uppretade Mörner till
Per Brahe om Croëll: „Han hafver väl två gånger
förtjänt att hänga, men att det en gång ske mätte, liöre Gud
allsmäktig!"
Da Mörner ej gaf Croëll rätt, drog denne sin sak
inför Åbo hofrätt och framlade där en bedröflig skildring
af den utplägade och orättvist behandlade allmogens
ställning i Kexholms län. Äfven generalguvernören fick sitta
emellan; han anklagades att hafva emottagit gåfvor och
uppburit extra förtäring. Per Brahe, som ingalunda var
en vän af Croëll, medgaf, att den upprörande skildringen
af tillståndet i Kexholms län icke syntes osannolik, men
ansåg Mörner oskyldig. Denne ansattes emellertid
fortfarande af den obarmhärtigt nitiske fiskalen, så att
Mörner helt förtviflad (den 18 april 1650) skrifver till Brahe:
„Det går mig nu, såsom den där låge uti en sjö och
vattnet ginge honom öfver hufvudet; han måste befalla
allt i Guds våld". Mörner besvär Brahe att icke tillstädja
„en sådan förkastlig människa (Croëll) att befrämja sin
vilja utaf en sådan oerhörd arrogantia, som intet
kommer af Gud utan af djäfvulen".
Hvad tröst Per Brahe kunde lämna sin vän Mörner,
är oss icke bekant, men i juni 1651 blef Mörner
öfver-flyttad till presidentposten i Dorpat och fick därigenom
ro för den ifriga fiskalen. Året därpå ingaf landshöfding
Metstake sin afskedsansökan, motiverad „genom den elake
människan Samuel Croëlls försmädelse och förföljelse".
Men äfven Croëll, förfäktaren af allmogens rättvisa sak,
drabbades af ett hårdt öde. I sin ifver att güra bönderna
rätt hade han genom sitt hätska uppträdande förskaffat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
