Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
och med stort beröm hos alla människor lefvat hade, alltså
tog Gud henne till sig i den eviga friden". Det gamla
hemmet Rydboholm stod nu tomt. Dess ägare, grefve
Per, reste äter till Finland, systern Margareta vistades
med sin man i utlandet, fru Kristina uppehöll sig på sitt
änkesäte Hessle, och den andesvaga brodern Karl
vårdades, ingen till glädje, på Bogesund.
Vid Per Brahes återkomst till Sverige möttes han
af en ny uppskakande Jobspost. Hans farbroders, gref
Magni, änka fru Helena Bielke, som ingått äktenskap med
riksrådet Klas Larsson Fleming (se noten sid. 187), hade
den 18 augusti i närheten af Vaxholm företagit en
båtfärd, hvilken stod i samband med ett jaktparti, anordnadt
af familjens manliga medlemmar, och utfärden slutade så
olyckligt, att icke blott den 59-äriga fru Helena
drunknade, utan att samma öde drabbade äfven hennes styfdotter
en 25-årig fröken Anna Fleming, dennas sma
brorsdöttrar Anna och Helena (barn till Stockholms ståthållare
Herman Fleming) samt jungfru Margareta Silfversparre.
Ett år förgick därpå stilla och tyst, tills det följande,
1652, åter bragte cn glimt af lycka. Grefve Pers dotter,
den unga pfalzgrefvinnan, hade födt en son, som
morfadern till fägnad erhållit namnet Gustaf Adolf. Men den
lille pfalzgrefven afled snart, och hvad som vida värre
var, hans moder, som redan länge lidit af försvagad hälsa,
insjuknade äfven och afsomnade några manader senare
den 7 april 1653 i Vadstena.
Så snart underrättelsen om pfalzgrefvinnans dödsfall
nått Axel Oxenstierna, skyndade denne, ehuru för tillfället
illamående, att den 20 april 1653 från Stockholm
uppvakta riksdrotsen med en hjärtlig kondoleansskrifvelse. I
detta bref, det sista kanslern skref till drotsen, uttalar
han sitt uppriktiga beklagande öfver att grefven nödgats
Öfverlefva sin dygdiga dotters och enda barns frånfälle.
Han försöker dock trösta den sörjande fadern med
hänvisning till det oundvikliga slutet på all glädje och det
säkra hoppet om ett återseende i en bättre värld. En
försäkran om orubblig tillgifvenhet och en erbjudan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
