Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■216
Per Brahe i Sverige.
emottogs med stora ärebetygelser. Därefter vidtogo
långvariga tvister om drottningens framtida underhåll.
Hennes pretentioner voro synnerligen dryga och mötte
motstånd, främst därför att hon nu för egen räkning gjorde
anspråk på inkomsterna från gods, hvilka hon själf
bortförlänat åt andra personer. Af drotsen och ett par andra
rådsherrar öfvertalad, tycktes Kristina ändtligen böjd för
att afstå från Ösel och Pommern, men „arga människor,
dem eftervärlden med deras tillbörliga färger teckna lär",
intalade henne att stå vid sin första fordran. Den 23
maj diskuterades den ömtåliga frågan i senaten, och de
närvarande enade sig om att föreslå åt Kristina ett
ansenligt lifgeding. Af „skrymtaren riddar Röd", såsom Per
Brahe yttrar sig, i förtid underrättad om rådets beslut,
infann sig Kristina följande dag mäkta förgrymmad i
rådskammaren och befallde rådet underteckna en skrift, genom
hvilken åtskilliga donationer i Pommern, Mecklenburg och
på Ösel utan vidare skulle återtagas för att komma henne
till godo. „Perplexitet och tysthet varade länge". Sist
tog drotsen till ordet och framhöll allvarligt det obilliga
i att beröfva förtjänta män de utmärkelser drottningen
bekräftat med sitt eget namn och signet; den vänstra
handen sloge då ned hvad den högra upprättat. —
Somliga af rådsherrarne „mumlade sakta för sig", andra åter
erbjödo sig att mot vederlag afstå från de gods
drottningen själf önskade komma i besittning af.
Den omtvistade saken drogs inför ständerna och löstes
på ett sätt, som drotsen sökt motarbeta. Djupt upprörd
häröfver, uttalar han den förhoppning, att Gud ej måtte
hämnas på Sverige för den oförrätt, som sålunda tillfogats
välmeriterade män. Han betonar kraftigt i sina
dagboksanteckningar, att Kristina af naturen hade ett godt hjärta
samt var dygdig, gifmild och god, men onda rådgifvare
ledde hennes vilja och missbrukade hennes frikostighet,
sig själfva och andra ovärdiga personer till upphöjelse
och ekonomisk vinning.
Ehuru manad att icke vidare tala med drottningen
i denna sak, begaf sig Per Brahe, åtföljd af Karl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
