Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■220
Per Brahe i Sverige.
tugal utjämnades. Riksskattmästare!!, konungens svåger,
återkallades från sin förvisning och intog sin post, och åt
drotsen, kanslern och ett par andra rådsherrar gafs i
uppdrag att anställa en revision i räkningekammaren.
Det befanns, att rikets inkomster och fordringar voro
små, dess utgifter och skulder stora. „Jag hade ej
kunnat tro, att tillståndet skulle vara så olyckligt", berättas
Axel Oxenstierna hafva yttrat. Drotsen var mera
sang-vinisk; han hoppades, att man genom sparsamhet och en
förnuftig administration skulle kunna böta det onda. „Sera
in funda parsimonia, tamen non desperandum: Deus
providebit", ljöd hans reflexion öfver läget.
Den 71-åriga kanslerns krafter stodo ej längre bi
med fortsatt arbete. Han nedlades på sjukbädden och
slutade sin berömliga lifsgärning den 28 augusti 1654.
Konungen hade intill det sista visat honom det största
förtroende och en vördnadsfull uppmärksamhet. Grefve
Axels äldre son, Johan, hade blifvit upphöjd till
riksmarskalk och den yngre, Erik, som under sin faders
sjukdom fungerat såsom vice rikskansler, hade fått löftet att
blifva ordinarie innehafvare af ämbetet.
Hvilket intryck kanslerns död gjorde på Per Brahe,
upplysa de historiska dokumenten ej om. Vi förmoda, det
drotsen insåg, att Sverige i Axel Oxenstierna förlorat en
patriot och en statsman, som ett halft sekel stått
hufvudet högre än allt folket. Gjorde han det ej, stod
grefvens omdömesförmåga icke i bredd med hans ställning
i riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
