Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Horns bostad, men fann marsken så svag, att denne icke
mera kände igen sin gamle vän. Han afled dagen
därefter, och fyra dagar senare förspordes — så förtäljes det
— i Skara och en mil däromkring en jordbäfning.
Då genom Horns dödsfall den af konungen utsedde
ledaren af rikets försvar trädt af från skådeplatsen, åtog
sig Per Brahe själfmant marskens maktpåliggande värf
och lade därvid i dagen en omtanke och rådighet, som
blef lika hedrande för grefven som gagnelig för riket.
Att börja med underrättade han rådet i Stockholm och
konungen i Polen om sina förehafvanden samt ställde sig
till Karl X Gustafs disposition. Under afvaktan på vidare
besked reste han omkring i Småland och uppmanade,
utom sina egna underhafvande, bönderna att gripa till
vapen, ty enligt hans åsikt närmade sig krigsfaran dag
för dag. Emellertid tycktes man ej vilja lyssna till hans
onda aningar om ett snart utbrytande krig. En dag, då
riksdrotsen som gäst blifvit inbjuden till grefve Karl
Moritz Leijonhufvud i Jönköping, uppsöktes han af friherre
Gustaf Duvall, som nu återvändt från Köpenhamn efter
att hafva aflämnat svenska riksrådets nyss omtalade
svars-skrifvelse, och Duvall försäkrade, att han för sin del ej
förnummit det allra ringaste, som tydde på att danskarne
detta år ärnade bryta freden. Äfven landshöfdingen Gustaf
Posse hyste samma åsikt, men riksdrotsen skakade på
hufvudet åt deras försäkringar. Han kände, huru föga
man kunde lita på det danska hofvet, och visste dessutom
berätta, att svenska skepp i Köpenhamn blifvit tagna i
beslag. Åter läggande i dagen sin tilltro till drömmar
och varsel förtäljde grefven, att ban föregående natt haft
en högst märkvärdig dröm. Han hade befunnit sig i en
djup brunn, ur hvilken ban med största möda sökte arbeta
sig upp. Huru han kom dädan, visste han ej, alltnog —
i följande ögonblick befann han sig sittande på
kyrkokam-men (!) i Köpenhamn, skådande ut öfver hela Seland.
Denna dröm ansåg han betyda, att man skulle komma i
ett trångmål, som med Danmark hade något att skaffa.
Huruvida berättelsen gjorde något djupare intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
