Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl X Gustafs död.
247
särdeles karaktäristiskt drag, och vi hafva just därför
infogat episoden om brefven, för att den, genom sin brist
pä sammanhang med den öfriga framställningen i detta
kapitel, dess kraftigare måtte afsticka.
I början af februari förvärrades den sjuke konungens
tillstånd. „K. Majestät var sjuklig af en stor och svår
hosta, bröstvärk och måste bruka medicin", heter det i
adelns protokoll för den 7 februari. Febern steg
betänkligt, och konungen anade sin snart förestående död. Med
biträde af sekreteraren E. Ehrensteen upprättade han sitt
testamente och underskref den viktiga akten den 12
februari. Han förordnade, att riket efter hans frånfälle
skulle styras af hans gemål Hedvig Eleonora och de fem
höga riksämbetsmännen i dessas egenskap af förmyndare
för sonen Karl. Mindre angenämt för somliga och
glädjande för vederbörande var, att konungen utsett brodern
hertig Adolf Johan till riksmarsk, sin svåger Magnus
Gabriel De la Gardie till rikskansler och kammarpresidenten
Herman Fleming i den sistnämndes ställe till
riksskattmästare. Efter att ännu ett par timmar före sin död
hafva talat om sin sons uppfostran och rikets styrelse
„efter Sveriges lag" afsomnade Karl X Gustaf den 13
februari. Vid hans dödsbädd stod bland andra Nils Brahe;
grefve Per hade ej förmått infinna sig.
Underrättelsen om dödsfallet bragtes till Per Brahe
af riksrådet Forbus; omedelbart gafs order, att
stadsportarna skulle stängas och riksrådet borde sammanträda.
Innan dock detta hann ske, infann sig hertig Adolf Johan
brådskande i riksdrotsens kvarter och anhöll om företräde.
Grefven, som fortfarande låg sjuk till sängs, uttalade sitt
ogillande öfver att hertigen funnit det passande att redan
lämna sorgehuset, men lät sin f. d. svärson träda in. Han
kondolerade honom samt uttalade sitt lifliga beklagande
öfver den oersättliga förlust riket lidit genom konungens
oväntade bortgång. Adolf Johan gaf sig dock ej tid att
lägga i dagen sin sorg, utan skyndade att fråga, om
riksdrotsen visste af något testamente, som brodern skulle
hafva efterlämnat. Brahe svarade, att han icke med säker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
