Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
intet dependerar af någon landshöfding, och därför heter
det län. Så vill ock jag handla här med min käre herr
faders friherreskap". Upphofvet till den förtret man tycktes
vilja tillfoga honom ansåg han vara att söka hos Gabriel
Oxenstierna. „Gud vet med hvad jag — utbrister Brahe
— hafver förtörnat riksskattmästaren, som dirigerar
collegium, att han på detta sättet begär mig traktera".
Bref-skrifvaren påpekade vidare det obilliga i att sålunda
mo-1 estera honom, som med flit och trohet tjänade kronan på
en svår post och som, förutom den af regeringen frivilligt
gifna lönen, icke skaffat sig några extra inkomster eller
förmåner. Att kammaren utan att hafva inhämtat hans
förklaring genast skridit till exekution, förtröt honom på
det högsta. Han anhöll för framtiden att för sådant
förfarande alldeles blifva förskonad, ty i motsatt fall ämnade
han utverka sig rätt att få återvända för att personligen
försvara sin rättmätiga sak, stödd på välfàngna privilegier.
Detta och mycket mer skref Per Brahe till Axel
Oxenstierna samt anhöll, att denne måtte utverka åt honom af
regeringen ett försvarsbref. Skrifvelsen slutade med
anhållan om att ett snart besked skulle lämnas åt Brahes
egen sekreterare, som, därest så erfordrades, kunde gifva
vidare upplysningar i tvistepunkterna.
Den 22 augusti upptogs ärendet i rådet; grefven
hade nämligen äfven dit insändt en skrifvelse, i hvilken
han uttryckligt protesterade emot att konungsföringen,
salpeter- och byggnadshjälpen kunde honom fråntagas.
Till stöd för sin uppfattning åberopar ban bl. a. sina
grefliga privilegier, 70-årig häfd, sin jordebok och ett
för-läningsbref af 1633. Häremot invändes, att, om rätten att
nppbära ifrågavarande skatter var ett grefligt privilegium,
hade grefven ej år 1633 behöft låta sig denna rätt på
nytt förlänas. Vid ett följande sammanträde (den 28
augusti) resolverade rådet, att, eftersom dess medlemmar
svurit att bevaka konungens och allmogens rätt, de borde
tillse, att kronans räntor ej finge förskingras.
Byggnads-och salpeterhjälpen hörde kronan till och måste henne
bibehållas. Konungsföringen finge grefven åtnjuta, emedan
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
