Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
i afsikt att skicka ut löjtnanten med soldater för att stäfja
ofoget, kastade man stenar efter honom.
Så började krakelet mellan majoren och hans
veder-delomän, och vid vintertinget fortsattes det. Hvad där
förefallit, måste för Samuel Làngh hafva varit ganska
obehagligt, eftersom han beklagar sig öfver att i
böndernas och borgerskapets närvaro hafva blifvit af Jeremias
Andersson „så skamligen utskämd på finska", att han
skämmes att gå på gatan. „Bad att de skulle mig ej
uppäta, utan att jag fick gå hem"!
Den 30 juni 1663 kunde majoren ined en viss
skadeglädje rapportera, att ^Jeremias är förrymd för en karls
skull, som han slog ihjäl". För att täcka någon del af
den gäld — 500 daler silfvermynt — i hvilken
länsmannen stod till hans grefliga nåde, hade majoren tagit hans
ringa lösörebo i beslag. Jeremias uppenbarade sig
emellertid helt oväntadt och framvisade en af en borgare i
Brahestad undertecknad förbindelse, att denne skulle
betala summan. Majoren emottog papperet, men nödgades
efter en tid helt ynkligt anmäla, att skuldsedeln var ett
af Jeremias förfalskadt dokument.
Såsom synes, spelade „dèn manhaftige majoren" —
så betitlad i konventsprotokollen — ej någon hjälteroll
i striden mot Jeremias, men ju längre han dröjde på
Kajaneborg, dess säkrare uppträdde han, och vissa
uttryck i andras bref låta oss ana, att han åtminstone af
somliga ansågs som en småtyrann. Såsom betecknande
för majorens regemente på Kajaneborg, och huru denne
styfve herre bemötte de lägre tjänstemännen i
friherreska-pet, må följande sorglustiga historia anföras.
Den 19 april 1667 hade Per Brahe utfärdat fullmakt
för Nicolaus Petrellius att vara borgmästare i Kajana;
mannen tillträdde ämbetet, men fann sig redan den 3 juni
föranlåten att skrifva:
„Mig tvingar högsta nöden E:rs H. G. N:de underd&nigst
att besvära och klageligen detta tillkännagifva, som följer. För
en tid sedan hölls rådstugndag i Kajaneborgs stad, då
borgerskapet uti H. majorens närvarande kom tillstädes och androg
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
