Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kajaneborgs andra grundläggare. 321
fortifikationsverket fortgå, hvilket ock efter Karl IX:s
död med längre eller kortare tids afbrott skedde. År
1616, det år då Johan Messenius som statsfånge hämtades
dit, omtalas första gången en besättning i fästet. Den
1 januari 1619 gaf Gustaf II Adolf befallning åt Hare att
inställa arbetet och för framtiden blott se till, att det
hölls vid makt, som nu befanns färdigt.
Dessa uppgifter ur Kajaneborgs byggnadshistoria
hafva vi upptagit för att till dem ansluta flere nyare från
Per Brahes dagar. Det har vanligen framhållits, att
grefven var den, som lät slutföra slottsbyggnaden, men
enligt vårt förmenande gjorde han vida mer, ja så mycket,
att man kan kalla honom slottets andra
grundläggare. Om man jämför uppgifterna i det
visitationsproto-koll, som den 30 mars 1681 fördes vid inventeringen af
det till kronan genom reduktionen återfallna Kajaneborg,
med den förteckning, hvilken den 7 februari 1651 af Nils
Olofsson, Hans Bomgård och N. Eriksson uppsattes, så
framgår tydligt, hvilka omfattande nybyggnadsarbeten under
grefvens tid blifvit utförda. Att inga eller åtminstone
ej användbara boningsrum af sten 1651 funnits, tyckes
oss framgå af Samuel Långhs bref till Per Brahe den 19
augusti 1661; han skrifver, efter det arbetet fortgått ett
år: „Hjälper Gud Ers Grefliga Nåde hit, så får Ers
Grefliga Nåde bo i stenhus". Alla försök att med ledning
af en slottsritning från 1700-talets midt utpeka de
fångrum, i hvilka Messenius och Wivallius höllos inspärrade,
blifva sålunda osäkra. Däremot finnes det skäl att
tillmäta Messenii utsaga om Kajaneborg bättre vitsord än
hvad hittills af senare forskare gifvits. I sin »Finlands
rimkrönika" yttrar den gamle häfdatecknaren om fästet:
„Det ligger såsom Norrekvarn
i Stockholm och nästan så gjordt,
så ser det ut, så är det stort."
Intresserade af att söka någon tydning till dessa ord
vände vi oss till arkitekten, hofintendenten Gustaf Lind-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
