Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
den största hänsyn till grefvens önskningar. Om
domkapitlet framställde förslag i motsatt riktning, gjorde Brahe
sina invändningar så tydligt, men på samma gang sa artigt,
att kapitlet, med till synes bibehållande af afgöranderätten.
accepterade dem. Då exempelvis domkapitlet i Åbo i juli
1662 föreslog, att Salo socken skulle öfverföras till
Kalajoki prosteri, och motiverade detta med att socknen var
aflägsen från Paldamo, där den nyssutnämnde prosten J.
Caja-nus bodde, äfvensom att denne ogärna ville hafva något
att skaffa med prästerna i Brahestad och Salo, framhöll
Brahe sina förtjänster om Finland. Han borde ej hafva
förskyllt, „att den ringa eminentien, som oss i vart
friherreskap tillkommer, icke göres disputerlig och att
harmonin i länet stores. Den nye prosten får veta, att det
kommit grefven något främmande före, att prosten velat
blifva kvitt inspektionen öfver Salo. Molesterad af dylika
förslag papekade grefven, att Cajani företrädare icke
funnit vägen till Salo alltför lång. Emedan naturligtvis
domkapitlet ej ville medverka till att grefvens „baronatus
blefve separeradt och sönderslitet", såsom innehafvaren
uttryckt sig, afgaf det en halft ursäktande förklaring,
huru dess tidigare förslag tillkommit, och grefven a sin
sida förklarade sig ingalunda vilja tillåta, att något skulle
hända, som kunde prejudicera de vördige och vällärde
herrar capitulares i deras rätt och myndighet.
Da grefven begagnade sig af sin patronatsrätt,
plägade han vanligen »föredraga sine egne framför
främmande", och oftast gingo prästsysslorna i arf.
Församlingarna voterade för att kapellanen skulle blifva sin faders,
den aflidne kyrkoherdens, efterträdare, och grefven gaf
sin konfirmation. Som exempel på huru denna kyrkliga
arfföljd tedde sig, anföra vi, att kapellanen Johannes
Cajanus, som 13 ar tjänstgjort i Paldamo, år 1662 efter
Samme biskop tänkte dock ännu tidigare på hvem som skulle utses
till kyrkoherde, ty han skrifver den 9 april 1663 på tal om kapellanen
Klas Ahlholms utnämnande till kyrkoherde i Brahestad: «Gubl>en —
pastorn i Salo — är seglifvad och hoppas att ännu lefva ut både herr
Klas och mig».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
