Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Per Brahes förlikningar i Finland.
befallde domkapitlet i Viborg att skaffa Kuopio „en passlig
kyrkoherde, hvem som helst". Sin förbigångna skyddsling
gaf grefven följande goda råd: „ Den oförskämda käringen
må herr Henrik intet stort befatta sig med, efter hon för
mycket otidig är!"
Att i detalj vidare redogöra för de talrika fall, där
grefven i prästerliga utnämningar ingrep, skulle
öfver-höfvan utvidga ämnet; vi anföra i stället något om Per
Brahe som mecenat vid kyrkors uppförande och inredning.
Tidigast uppfördes Kristina Katarina Stenbocks kyrka
inom Brahelinna län samt kyrkan i Kajana (båda förut
omnämnda). I början af 1663 stod den lilla nva kyrkan
i Sotkamo färdig. Bidrag därtill hade lämnats af Brahe.
Den jordbäfning, som 1626 inträffat i Österbotten,
hade vållat, att Paldamo kyrkas västra gafvel gett sig ut
och den östra gafveln in. År 1653 försökte man upplyfta
kyrkan och räta väggarna, men detta misslyckades; sedan
dess hade flere år förgått, och omkring 1660 var kyrkan
så rutten, att man befarade, det den skulle falla öfver
ända. Beslut vardt därför fattadt om uppförande af en ny
kyrka. Grefven skänkte medel, och sommaren 1667 stod
kyrkan färdig, „tjärad och bäckad". Den var 18 famnar
lång och 7 famnar bred eller enligt majorens utsago näst
kyrkan i Brahestad den största i hela Österbotten. Samme
man hade 1665 enligt order för 60 daler låtit utföra en
altartafla, bärande grefvens och hans båda gemålers namn.
Något senare erhöllo Paldamoborna såsom gåfva af samme
donator en altartafla och „hjälp till nödig kyrkoskrud".
Redan år 1653 hade till Pargas kyrka skänkts en
predikstol, hvilken kostat 150 daler.
För att församlingsborna i stadigt minne skulle
bevara hans grefliga excellens, hade denne förordnat, att
hvarje söndag i friherreskapets samtliga kyrkor skulle,
jämte böner för öfverheten, äfven förböner uppläsas för
honom, hans kära gemål och lifsarfvingar. Detta påbud
supplerades den 1 augusti 1662 genom en order till
prosten J. Cajanus, att „uti de böner, som a parte för
oss vanligen äro att föras, vele vi ock att härefter ihåg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
