Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 Karl XI:s förmyndare.
Lämnande härmed Sveriges utrikespolitik a sido vilja
vi egna vår uppmärksamhet åt reduktionen och dess
motpol förläningsväsendet och se till, hvad tideböckerna och
enskilda bref upplysa om Per Brahes ställning till dessa
frågor så viktiga, att de med fog kunde förliknas vid död
eller lif för Sveriges ekonomi. Riksskattmästarens
välmotiverade finansplan gick ut på att kronogods icke vidare
borde bortförlänas, penningegåfvor icke skänkas, onödiga
tjänster indragas samt fjärdepartsräfsten konsekvent
fullföljas. Om därjämte skatteförmedling kunde beviljas de
hårdast tryckta bondehemmanen samt handeln och
manufakturerna bringas till bättre förkofran, borde
statsinkomsterna blifva så höga, att afbetalningar på statsskulden
(c. 9 5/2 miljon daler smt) skulle kunna göras.
Detta Bondes betänkande, som han uppläste i senaten
våren 1661, var alltför sannfärdigt att åtminstone i teori
kunna motsägas. Reduktionskollegiet fortsatte ock sitt
arbete med det resultat, att åren 1661, 1662 och 1663
indrogos gods, som tillförde kronan c. 16,000 dalers årlig ränta;
men redan från 1664 minskades det årliga beloppet
betydligt och inbragte till förmyndarregeringens slut
ytterligare blott in summa c. 4,000 daler. En i sanning
obetydlig inkomst, som blir negativ, då man hör, att
reduktionskollegiets ämbetsmän i löner uppburo högre belopp än
den summa kronan årligen genom reducerandet vann.
Beslutet att icke gifva några förläningar eller att därvid
iakttaga den största sparsamhet kunde ej vidhallas.
Otaliga suppliker om gods och gårdar inlämnades till
regeringen, och Bondes och hans anhängares motstånd kunde
ej hindra förläningsströmmen att rinna. Beklagligt nog
ställde sig Per Brahe och De la Gardie åter på
förlänings-vännernas sida, ja, de voro till och med de ifrigaste i att
bevilja hvad som begärdes. Rådsherrarne, icke ens Gustaf
Bonde undantagen, försummade ej heller att se sig själfva
och sina släktingar till godo. Kunde ej gods vinnas,
efter-fikades annat af penningvärde. Rikskanslern erhöll en gäng
500 S>Z koppar och riksdrotsen fem nya skattefrihetsår
för sina städer Grenna, Kajana och Brahestad. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
