Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•83
dotters man med afseende å dennes återupptagna
pretentioner, och hertigens förbundne och spion i riksrådet,
Bengt Skytte, fick det obehagliga uppdraget att för Adolf
Johan förkunna rådets och riksdagens strängt afböjande
svar. Hertigen fann då för godt att afgifva en äskad
skriftlig förbindelse att afstå från alla tankar på
riks-marskämbetet och drog sig vresig tillbaka; Bengt Skytte
utstöttes ur rådet.
Besättandet af riksmarskämbetet kom därefter på
dagordningen. Karl Gustaf Wrangel erhöll platsen, men
när en riksamiral efter honom skulle utses, uppstodo lifliga
strider. Adeln röstade emot att fältmarskalken Gustaf
Otto Stenbock, som erhållit de flesta rösterna inom rådet,
skulle väljas till riksamiral, ty han stod fullkomligt
främmande för marinen och var dessutom svåger till både
drotsen och kanslern. Då ju därjämte den senare var
svåger till änkedrottningen, fann man, att regeringen
sålunda blefve sammansatt af nästan idel med hvarandra
besläktade personer. Adeln gaf dock efter häftigt
motstånd vika, och Stenbock erhöll riksamiralsämbetet.
Äfven i andra frågor framträdde vid riksdagen
upprepade gånger en stark spänning mellan adeln och rådet
och likaså inom detta stånd, i det att tredje klassens
afundsjuka mot grefvarne allt tydligare framstod. Invalet
till rådskammaren af de kraftfulle oppositionsmännen
Mattias Björnklou, Klas Rålamb och Gustaf Kurck tillförde
riksrådet nya element, egnade att befordra den splittring,
som för riket skulle blifva så ödesdiger.
I detta sammanhang höfves det ock att inflika några
drag ur rangstridernas ömkliga historia.
Gustaf Adolfs riddarhusordning af 1626 fastställde,
att vid adelns plena grefvar och friherrar skulle sitta
främst, därnäst riksrådsättlingar och ytterst lågadeln. Då
tvister om rangordningen uppstodo, hänförde de sig alltså
ej till första ståndets officiella möten, utan till fester
inom societeten, bröllop, begrafningar m. fi. tillfällen, på
hvilka riddarhusordningens paragrafer icke ägde någon
tillämpning. Friherrarne, ehuru tillhörande samma adels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
