Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•381
Enligt regeringsformen hade ständerna bort
sammankallas redan 1667, men detta skedde ej, ty drottning
Kristina hade, just för att få öfvervara riksdagen,
återkommit till Sverigeoch rådet önskade ej detta
sammanträffande. Då Kristina envisades med att få fira sina
katolska mässor och detta bestämdt blef henne förvägradt,
återvände hon, till rådets stora fägnad, till Rom, och
riksdagen kunde nu utlysas.
Riksdagen 1668 företedde ej samma intresse som
de närmast föregående. Regeringen hade vunnit en viss
erfarenhet, huru man borde handskas med folkombuden,
sa att desses beslut skulle blifva minst besvärliga. Till
landtmarskalk hade oppositionsmannen Johan Gyllenstierna
blifvit utsedd; den ömtåliga frågan om finansernas ställning
berördes endast lätt, och då de ofrälse stånden vägrade
att bevilja en ny skatt, lät regeringen sig härmed nöja.
Valet af riksdrotsens svåger och vän Seved Bååt till
skattmästare med förbigående af Sten Bielke hade i rådet
för-siggått efter ifriga agitationer, men godkändes af
ständerna utan gensägelse. Regeringens proposition, att
revisionen af allmänna lagen och kyrkoordningen skulle upp-
’) Per Brahe, som ogillade Kristinas uppträdande, yttrade den
21 juli 1668 i rådet: »Det är illa, att vi så länge låtit henne fara som
ett gäckspel omkring i världen. Vi kunna ej längre försvara sådant
hvarken för vårt samvete eller en gång för salig konungen, hennes
far. Min tanke är därför, att om hon kommer hit in, skola vi taga
och sätta henne på Öland och sedan öfver henne och ön förordna
en oförfärad och pålitlig man». — Då rikskanslern härtill invände,
att «detta liknade ett slags fängelsetillade Brahe oförbehållsamt:
»Ja, detta är just också min mening och enda sättet att främja
hennes bästa». — Förslaget blef ej antaget. — Då drotsen brefväxlade
med Kristina Alexandra var han ej så barsk, som man af föregående
citat kunde förmoda. Han tackar henne ofta för visadt nådigt
förtroende och lofvar med ödmjuk hörsamhet gå henne till handa.
Drottningen å sin sida, som betitlar grefven »Mon Cousin», svarar i lika
artiga ordalag och tackar för den tillgifvenhet han bevisat henne
alltifrån hennes barndomstid. Att märka är, att de bref vi härmed åsyfta
skrefvo» tidigare, än drotsen i rådet fällde sitt yttrande om Kristinas
eventuella inspärrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
